Regler i Tanzanias nationalparker

Alla nationalparker i Tanzania har regler som både besökare och guider måste följa. Reglerna finns till för att skydda naturmiljön – växter, djur och naturresurser – som hela ekosystemet bygger på. Vissa regler syftar också till att skydda besökarnas säkerhet. 

Tanzanias nationalparker

Tanzania har 22 nationalparker – särskilda naturområden som skyddas av landets myndigheter. Bland de mest besökta finns Serengeti, Tarangire, Manyara, Arusha, Ruaha och Nyerere. Inom nationalparkernas gränser får människor inte leva som vanligt: bygga vägar och hus, utvinna naturresurser, odla grödor, hålla boskap eller jaga djur. Rangers räknar alla djur i parken, arbetar med naturvård och följer principen att inte ingripa i djurens och växternas naturliga liv. Det omfattar också att bevara balansen i de ekosystem där djurlivet kan leva och föröka sig.

Den enda mänskliga aktivitet som är tillåten i nationalparkerna är turism. Oftast besöks parkerna med terrängfordon. Aktiviteten kallas viltsafari. Kilimanjaro nationalpark skiljer sig från andra skyddsområden, eftersom besökare främst kommer dit för att bestiga Afrikas högsta berg. Det finns också parker i avlägsna områden, till exempel på öar i Victoriasjön eller i bergen nära Afrikas djupaste sjö, Tanganyikasjön. Dit tar sig besökare med båt. De flesta nationalparker ligger däremot i savannernas öppna landskap och i glesa skogar.

På vissa platser tillåter myndigheterna ekologiskt anpassade hotell som kan ta emot resenärer inne i nationalparken. Det är viktigt eftersom viltsafari oftast sker på morgonen, strax efter soluppgången, och på kvällen innan mörkret faller. Avståndet mellan övernattningsplatsen och safarirutten bör därför vara så kort som möjligt. Det finns också ett fåtal särskilda områden i nationalparkerna där besökare får lämna bilen: så kallade picnic sites, det vill säga rastplatser för lunch; utsiktsplatser där landskapet kan ses från fasta punkter; samt rutter för vandringssafari i flera parker. Huvuddelen av en safari är viltsafarin. Besökarna sitter tryggt och bekvämt i ett terrängfordon och observerar djurlivet genom bilfönstret eller med kikare under det uppfällda taket.

Vad händer om du bryter mot reglerna?

Varje nationalpark i Tanzania har en kort uppsättning regler som alla besökare måste följa. Formuleringarna är snarlika: du får inte störa djurens liv, skada växter, lämna skräp, ta med föremål från levande eller icke-levande natur ut ur skyddsområdena, röra dig i parken nattetid och så vidare. De här reglerna följer både naturvårdens principer och omsorgen om besökarnas säkerhet.

Ibland kan förbuden verka mindre strikta, och under en safari kan frestelsen att gå lite utanför reglerna vara stor. Vilka regler vill besökare i Tanzania oftast bryta mot? Och vilka regler behöver vi påminna våra gäster om, med uppmaningen att vara omdömesgilla och inte ge efter för ett ögonblicks impuls? Många av överträdelserna får tyvärr långtgående och obehagliga följder. Nedan går vi kort igenom några av reglerna.

För hög hastighet under viltsafari

Det kan kännas lockande: du färdas i ett terrängfordon, står under det öppna taket och ser träd, fåglar och damm passera förbi. Ibland vill man känna fartvinden på savannen, och ibland får chaufförguiden ett radiomeddelande om var en lejonflock befinner sig. Då gäller det att vara på rätt väg för att se lejonen dela på sitt byte och komma så nära djuren som möjligt, eftersom tiotals andra bilar kan vara på plats inom några minuter. Det gäller särskilt i populära parker med många besökare, som Serengeti.

Vad kan då hända under en viltsafari i hög hastighet genom savannen? En bil som kör för fort skrämmer bort många djur, särskilt mindre djur som gnagare, små antiloper, fåglar och ungar. En ännu allvarligare situation uppstår om ett djur plötsligt springer ut på vägen och blir påkört.

Ibland är det passagerarna själva som drabbas. Förare av safarifordon som tappar kontrollen i hög fart, på väg mot en sällsynt djurobservation, kan orsaka olyckor. Ja, sådana olyckor inträffar tyvärr i parkerna. I juli 2022 körde ett safarifordon mycket fort i Serengeti nationalpark. Turisten i bilen använde inte säkerhetsbälte och taket var öppet. Fordonet välte. Mannen kastades ut ur bilen och avled.

Altezza Travels chaufförguider har tydliga instruktioner att följa trafikreglerna, både inne i nationalparkerna och på vägarna mellan dem, och aldrig överskrida hastighetsgränsen. Alla våra fordon har GPS-spårare, vilket gör att vi enkelt kan följa varje fordons hastighet även från kontoret. Högsta tillåtna hastighet i Tanzanias nationalparker är 50 km/h, eller 25 km/h i Ngorongoro Conservation Area. Be inte förarna att köra fortare. Du kommer att få se djuren senare; det finns ingen anledning att jaga efter dem. Säkerheten på safari måste alltid komma först.

Det handlar inte bara om din säkerhet, utan också om de vilda djurens liv. Vad kan hända om du kör genom parken i hög hastighet? Bilen kan till exempel träffa en fågel som är på väg att hämta föda åt sina ungar. Du märker det kanske inte ens. Och tro oss: det händer även utanför nationalparkerna. Då försvinner en vuxen fågel, och ingen kommer tillbaka till boet för att mata ungarna eller skydda dem mot rovdjur. Följden blir nästan alltid att ungarna också dör. Tänk på de allvarliga konsekvenserna av snabb körning i parken och den skada det kan göra på djurlivet.

Att köra utanför vägen

En annan vanlig frestelse under djurobservation i Afrika är att lämna vägen för att komma nära lejonungar som gömmer sig i gräset, en vårtsvinsfamilj eller ett vattendrag där krokodiler ligger vid strandkanten. Det kan verka oskyldigt om en enda bil – just din – kort lämnar den tillåtna vägen och kör några meter genom gräset.

Små djur och fåglar gömmer sig ofta i gräset. Ungar av karakal, serval och andra kattdjur ligger kvar i sina gömställen medan föräldrarna jagar eller patrullerar reviret. Nattaktiva fåglar sover i gräset på dagen och hinner inte alltid reagera och flyga undan ett terrängfordons hjul. Många fåglar bygger sina bon direkt i gräset. Passagerarna i bilen märker inte ens hur de krossar sköra ägg eller nykläckta ungar. Ofarliga ormar, långsamma sköldpaddor, snabba trollsländor, små dik-dikantiloper och dykarantiloper, färgstarka fjärilar: gräset på de östafrikanska savannerna rymmer en stor mängd liv. Tänk på dem innan du ber föraren att lämna vägen.

Människor påverkar redan djuren genom att köra in i nationalparkerna, med buller, avgaser och oönskad uppmärksamhet. Om ett djur väljer att röra sig bort från vägen behöver det lugn. Det bör respekteras; vi ska inte tränga in i deras livsmiljö för vår egen underhållning eller för en bild.

Ofta verkar det som om en något närmare position skulle ge en bättre bild av ett elegant djur – ett lejon eller en noshörning – som många resenärer vill fotografera. Men det är inte värt det. Du skrämmer djuret och skadar samtidigt många mindre varelser som du inte ens ser. Bilen kan lämna spår i gräset som fortsätter att varna djur under lång tid, och bilden blir troligen ändå inte särskilt bra.

Det finns gott om professionella naturbilder på nätet. Som besökare får du andra förutsättningar än en fotograf med teleobjektiv, avancerad efterbearbetning och veckor eller månader i parken. Bra bilder är resultatet av mycket arbete: rätt utrustning, yrkesskicklighet och lång tid på plats. Den som kommer på safari i 3–4 dagar och förväntar sig en omfattande bildsamling kan därför ha orealistiska förväntningar. Är det då värt att skrämma bort djuren och skada deras livsmiljöer? 

Se djurlivet från bilen, lägg så mycket som möjligt på minnet och använd gärna kikare. Ofta ser vi betydligt mer med egna ögon när vi inte hela tiden betraktar omgivningen genom mobilskärmen för att ta så många bilder som möjligt. Samtidigt är det inget problem att ta några bilder från bilen utan att bryta mot reglerna.

Altezza Travels chaufförguider visar djuren för safarigästerna med försiktighet och respekt. De kör inte utanför de vägar som parkmyndigheterna har anlagt. 

Att mata vilda djur

I städerna blir det för många alltmer självklart att människomat inte är bra för djur och till och med kan skada dem. I det vilda, när vi ser magra antiloper eller apor som tigger, glömmer vi lätt regeln och letar efter en frukt eller ett kex att kasta till djuret. Det är oansvarigt.

Vi ska inte heller mata djur eftersom återkommande matning från människor, hur välmenande den än är, gör att djuren förlorar förmågan att hitta egen föda. Problemet är särskilt stort vid nationalparkernas rastplatser, där det finns bord för lunch. Parkbesökare tar med egna lunchlådor. En viltsafari pågår ofta hela dagen, och måltiden vid rastplatsen kan vara dagens enda matpaus mellan frukost och middag på hotellet.

Stora mängder fåglar samlas vid människors lunchplatser. Apor och andra mindre primater kommer också dit. Vissa väntar försiktigt på att någon ska kasta till dem något, medan mer djärva djur kan stjäla mat, ofta direkt ur händerna på ouppmärksamma besökare. Ibland uppstår konflikter mellan djur och människor, och apor kan skada människor genom att till exempel bita eller riva.

Den typen av okontrollerad kontakt är inte bra. År 2020, efter en rad negativa möten mellan människor och djur vid en av rastplatserna i Tarangire nationalpark, tvingades rangers skjuta många vervetapor och babianer som hade angripit människor. Så kan en person komma till Afrika på safari, mata en apa av medlidande och senare orsaka att den avlivas.

När du ser vilda djur ska du inte ge efter för impulsen att kasta mat till dem, särskilt inte människomat. Det riktiga är att tänka på de långsiktiga följderna av dina handlingar. Om ett vilt djur har överlevt bland konkurrenter och farliga rovdjur fram till mötet med dig, är det ett starkt och friskt djur som inte behöver din "hjälp". Försök inte mata vilda djur och ingrip inte i deras naturliga liv i ett område som är skyddat från mänsklig påverkan. I en nationalpark får du bara observera naturen.

Det finns bara ett undantag där det ur naturvårdssynpunkt kan vara rätt att ingripa i djurens liv. Om du under din safari i Afrika stöter på en föräldralös unge eller ett sjukt eller skadat djur, be guiden kontakta parkens rangers. Guiden ger dem den information de behöver om djuret och kontaktar Tanzanian Veterinary Service. Du kan också själv spara platsens GPS-koordinater och lämna dem till Altezza Travels kontor. Eller skicka platspositionen till din kontaktperson, så tar vi fram koordinaterna och för dem vidare till veterinärerna. Vi uppskattar din hjälp.

Vad mer bör du tänka på i nationalparkerna?

Utöver de 3 reglerna ovan finns andra begränsningar i Tanzanias skyddade områden. Det är förbjudet att störa djuren på natten. Tillåtna tider för viltsafari kan variera något mellan parkerna, men eftersom Tanzania ligger nära ekvatorn går solen i regel upp och ner vid ungefär samma tid året om: efter kl. 06.00 respektive strax efter kl. 18.00.

Du får inte påverka de naturliga livsmiljöerna. Det är inte tillåtet att föra in djur eller växter i parken, ta ut växter eller djur ur parken eller ta med sig föremål som upphittade skallar, ben, stenar och andra naturföremål.

Självklart får du inte lämna skräp i parkerna, inklusive cigaretter som inte är helt släckta. Öppen eld är inte tillåten. Bränder kan vara farliga i torra områden. År 2020 och 2022 inträffade bränder i Kilimanjaro nationalpark som kunde släckas endast tack vare en snabb samlad insats från parkvakterna, med hjälp av guider och bärare.

Enskilda nationalparker har egna förutsättningar och särskilda begränsningar. Du hittar information vid parkentréerna, på TANAPA:s webbplats eller via våra kontaktpersoner om du reser på safari med Altezza Travel.

Andra safarityper än klassisk viltsafari har egna regler. Det gäller bland annat vandringssafari, båtsafari samt kajak- och kanotturer.

Det finns också ytterligare aktiviteter, var och en med egna säkerhetsregler: nattsafari i särskilda områden, promenader på hängbroar, vandringar till schimpanser i Gombe Stream och Mahale Mountains nationalparker, cykelturer, luftballongsfärder över skyddsområdena, sportfiske, besök på museer som drivs av TANAPA, Tanzania National Parks Authority utflykter till gamla ruiner och platser med hällkonst samt den enda tillåtna extremsporten – skärmflygning på Kilimanjaro.

Regler i Kilimanjaro nationalpark

Kilimanjaro nationalpark är Tanzanias 8:e nationalpark om man ser till den historiska ordningen för inrättandet. Större delen av parkens yta täcks av tät tropisk skog som omger det välkända berget med samma namn. Kilimanjaro består av 3 vilande vulkaner som står sida vid sida. Huvudtoppen är Uhuru Peak, 5 895 m över havet. Flera vandringsleder leder mot toppen genom skogen och andra klimatzoner. Det vanligaste sättet att besöka parken är en flerdagarsexpedition till Uhuru Peak. Parken besöks också för kortare trekking utan toppförsök, mountainbike på Shira-platån, teknisk klättring på Mawenzi, övernattning i Kibo-kratern, studier av glaciärerna, dokumentärfilmning och den tidigare nämnda nedfärden från toppen med skärmflyg.

Här är de allmänna reglerna för Kilimanjaro nationalpark. Du får bara röra dig i parken på anlagda leder tillsammans med guiderna och övernatta på platser som är avsedda för läger. Det är förbjudet att göra upp öppen eld, liksom att göra sådant som inte är tillåtet i andra nationalparker. Om barn under 10 år deltar i expeditionen får de inte gå högre än 3 700 m över havet.

Under expeditionen måste du följa alla instruktioner från den ansvariga guiden. Om du planerar att bestiga Kilimanjaro med Altezza Travel får du all information om de kommande expeditionerna av din kontaktperson.

Vi ber alla besökare i Tanzanias nationalparker att respektera reglerna och komma ihåg att de skyddar både djuren i parkerna och resenärerna. Som arrangörer av safarier och bergsexpeditioner har vi ett dubbelt ansvar. Vi uppskattar att du följer nationalparkernas regler och visar respekt för naturen. Vi önskar dig en säker och väl genomförd resa i Tanzania.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar