Fågelskådning i Dar es Salaam, Bagamoyo och Zanzibar

I östra delen av Tanzanias fastland, i en naturlig vik vid Indiska oceanen, ligger landets största stad, Dar es Salaam, som ofta misstas för huvudstaden. Den höga urbaniseringsgraden har försämrat fåglarnas livsmiljöer, men kustzonen har fortfarande ett viktigt fågelområde som också lockar många flyttfåglar. Detsamma gäller andra kustområden i Tanzania – de är viktiga resmål för fågelskådning i Tanzania.

Norr om Dar es Salaam ligger Saadani nationalpark, alldeles intill havet. Även områdena runt nationalparken har ett varierat fågelliv. Mittemot fastlandskusten, några tiotal kilometer ut till havs, ligger en ögrupp med 3 större öar och många mindre. Även deras stränder lockar fåglar, varav vissa är endemiska. De här platserna passar fågelskådare som vill utforska kustnära natur i Tanzania och bygga ut sin artlista under en fågelresa i Tanzania.

Vi återkommer till ön Unguja, mer känd som Zanzibar, i slutet av artikeln. De närmaste större skyddade naturområdena behandlas i artikeln om fåglar i Selous och Mikumi. Vill du läsa om andra intressanta platser för fågelskådare i Tanzania finns vår översiktsartikel "Tanzania. 10 platser för fågelskådning".

I den här artikeln om Tanzanias fåglar går vi igenom fågelområdena vid Dar es Salaam, Pande Game Reserve, Bagamoyo-kusten, kustskogarna i Kisarawe-distriktet, Zanzibar och fler platser.

Dar es Salaams kust

Dar es Salaam är den största staden i Tanzania och i hela Östafrika. Kustområdet består främst av stränder och, på vissa platser, mangroveskog. Det ornitologiskt intressanta fågelområdet är en smal kustremsa som sträcker sig 40 kilometer. Det omfattar också en 12 kilometer bred marin zon ut till internationella gränser, vilket ger livsmiljöer åt sjöfåglar som sällan kommer nära land.

Här lever en stor lokal population av svarthäger (Egretta ardesiaca). De är särskilt intressanta att observera när de jagar fisk i vattnet. När hägrarna går på grunt vatten breder de ut vingarna som en mantel, eller som ett paraply med huvudet under. På så sätt skärmar de bort solblänk och ser fisken under ytan, som de snabbt fångar med sin vassa näbb. Svarthägrar äter även grodor och kräftdjur. När en flock rör sig över grunda vatten ser det ut som mörka former som sticker upp ur vattnet. Synen blir särskilt tydlig när tiotals fåglar samlas i ett häckningsområde. Observatörer har sett mycket stora flockar på omkring 1 500 svarthägrar i Tanzania.

Dar es Salaams kust besöks av många flyttfåglar, bland annat spovsnäppa (Calidris ferruginea), småsnäppa (Calidris minuta) och kustpipare (Pluvialis squatarola). Alla dessa arter häckar på den arktiska tundran i Sibirien och kommer till Afrika för att övervintra. I mars och april kan man också se stora flockar av gluttsnäppa (Tringa nebularia) och mongolpipare (Charadrius mongolus) här. Dessa fåglar lever traditionellt i norra Asien och återvänder under tidig och mellersta vår från vinterområden i södra Afrika. Under de långa flyttningarna rastar de på Östafrikas sandstränder. Mongolpiparen övervintrar även i södra Asien, Australien och på öarna däremellan, men många individer väljer också Afrika.

Förutom kustremsan används även små öar en kort bit från Dar es Salaam av många fåglar. På Mbudya Island, som ingår i ögruppen i det lokala marina reservatet, har vi till exempel observerat häckande afrikansk skedstork (Platalea alba), dimorfa ägretthägrar (Egretta garzetta) och helig ibis (Threskiornis aethiopicus). Det kan uppstå förvirring kring de dimorfa ägretthägrarna, eftersom de ibland klassificeras som Egretta dimorpha och betraktas som en underart av arten ovan. Det vetenskapliga namnet syftar på dimorfism, eftersom ägretthägern förekommer i 2 färgformer: svart och vit. Den heliga ibisen sågs däremot, som namnet antyder, som en särskilt betydelsefull fågel – något som en gång gjorde att arten drabbades hårt av människan.

I det forntida Egypten dyrkades dessa fåglar – och utrotades nästan där. Ibisen betraktades som den jordiska inkarnationen av guden Thot, en av de viktigaste gestalterna i egyptisk mytologi. Du har troligen sett en bild av en man med fågelhuvud och lång, nedåtböjd näbb – det är Thot. Människor trodde att de gjorde en god gärning genom att offra infångade och dödade fåglar till guden. Pilgrimer kom från hela landet till Egyptens viktigaste tempel med döda ibisar. Under en period mumifierade och lagrade templen tusentals ibisar om året i stora katakomber. Enligt vissa uppskattningar dödade och mumifierade de forntida egyptierna omkring 8 miljoner fåglar av den här arten av religiösa skäl. I dag är arten inte allvarligt hotad, populationerna är talrika och den har introducerats i andra delar av världen, bland annat i Europa. Den heliga ibisen är vanlig nästan överallt – utom i ett land: Egypten.

På öarna nära Dar es Salaam observeras många olika arter, bland annat en fågel med ett intressant beteende: rosentärnan (Sterna dougallii). Kleptoparasitism är inte typiskt för tärnor i allmänhet, men rosentärnan stjäl aktivt fisk från andra fåglar. Det hjälper den att få tag på fisk vid dåligt väder, när fisken går djupare än tärnan når. Om du ser rosentärnan utanför häckningstid märks inget rosa på den. Under parningstiden får fågelns bröst däremot en rosa ton, vilket har gett arten dess namn.

Det finns ett stort antal fåglar på öarna, vid stranden och ute på vattnet. Fler än 450 arter har registrerats i området. Öarna, åtminstone de som är populära bland besökare, nås med båt som är enkel att hyra vid pirerna i Dar es Salaam. Det går också att ordna båtturer till andra öar, utan badstränder, och att gå ut på öppet hav för att observera fiskande fåglar.

Pande Game Reserve

Inte långt från Dar es Salaam ligger Pande Game Reserve och Dondwe-skogen. Hit tar du dig med bil längs vägen från Dar es Salaam mot Bagamoyo. Området är inte stort, men det är ett viktigt fågelområde med tanke på den aktiva urbaniseringen runt Tanzanias största metropol. Samtidigt är Dondwe-skogens gränser inte tydligt markerade. Många arter här överlappar med fågellistan från det närliggande Pugu Hills Forest Reserve.

I Pande finns bandormörn (Circaetus fasciolatus), en liten fågel som kallas kustakalat (Sheppardia gunningi), den flyttande fläckiga marktrasten (Geokichla guttata), som rastar i området under långa flyttningar, samt sokokepiplärka (Anthus sokensis), klassad som starkt hotad.

I skogarna kan man observera liten gul flugsnappare (Erythrocercus holochlorus), rödsvansad myrtrast (Neocossyphus rufus), gulstreckad bulbyl (Phyllastrephus flavostriatus), tvärstjärtad drongo (Dicrurus ludwigii), afrikansk brednäbb (Smithornis capensis), narinatrogon (Apaloderma narina) och många andra arter. Namnet på trogonen rymmer för övrigt en kärlekshistoria mellan en fransk Afrikaupptäckare och en kvinna från den afrikanska folkgruppen Gonakwa.

Ornitologen François Levalien reste genom södra Afrika under 1700-talets sista fjärdedel och fascinerades av en ung kvinna ur xhosafolket. I sina anteckningar beskrev han deras flirt, något som kom att påverka tidiga sydafrikanska 1700-talsromaner om romantiska relationer mellan européer och afrikanska kvinnor. Han kallade henne Narina, som betyder "blomma" på Khoekhoe Khoekhoe är nomadiska ursprungsfolk i sydvästra Afrika. Deras språk är äldre än bantuspråken. . Ordet lever kvar i namnet på den färgstarka fågel som han senare upptäckte och beskrev. François Levalian anses ha varit en pionjär för reseanteckningar som genre och en tidig företrädare för den populära reseformen safari, även om han inte använde swahiliordet  "safari" för den. Det tillkom senare.

I Pande Game Reserve finns också en lokal endem: blekbröstad illadopsis (Illadopsis rufipennis). Här gäller det underarten Illadopsis distans puguensis, som inte bara har observerats i Dondwe-skogen utan även, som det vetenskapliga namnet antyder, i den nämnda Pugu Hills-skogen.

Bagamoyo-kusten

Norr om Dar es Salaam ligger staden Bagamoyo, även den vid Indiska oceanen. Den omges av flera skogsreservat, varav Zaraninge-skogen är det mest utforskade. Här finns stora antal brunhalsad papegoja (Poicephalus fuscicollis), med kraftiga näbbar. Med dem kan papegojorna klyva mycket hårda nötter och fruktkärnor, vilket skiljer dem från närbesläktade arter som lever på savanner.

I samma skog kan man se kronnäshornsfågel (Lophoceros alboterminatus), narinatrogon (Apaloderma narina) och liten fläckig hackspett (Campethera cailliautii). Alla dessa arter häckar här i större antal än i liknande skogar i närheten. Slätryggad solfågel (Anthreptes reichenowi) och fyrfärgad busktörnskata (Telophorus viridis) är också ganska vanliga här.

Sokokepiplärkan (Anthus sokokensis) räknas som en av de mest intressanta arterna i området. Även vitstjärnad snårskvätta (Pogonocichla stellata) är av intresse för ornitologer och kan använda Zaraninge-skogen som vinterområde.

Det är värt att komma ihåg att samma område även omfattar Saadani nationalpark, den enda nationalparken på Tanzanias fastland med direkt tillgång till havet. Fler än 300 fågelarter har observerats i parken. Bland dem finns en iögonfallande art som ligger nära hotkategori sårbar: Fischers turako. Den fick sitt namn efter Afrikaupptäckaren Gustav Fischer. Gustav Adolf Fischer var Afrikaupptäckare, resenär och militärläkare från Kejsardömet Tyskland. Från 1878 reste han i Östafrika på expeditioner med bröderna Denhardt i det som i dag är Kenya. Senare bodde han på Zanzibar, i dagens Tanzania, där han arbetade som läkare. År 1882 gjorde han en egen resa från mynningen av fastlandets Pangani-flod till Naivasha-sjön och korsade därmed vidsträckta marker som tillhörde Maasai. Under expeditionen observerade han färgstarka papegojor som han namngav efter sig själv: Fischers dvärgpapegojor. Han är också känd för sitt misslyckade försök att hitta andra Afrikaupptäckare, däribland tysken Emin Pasha och den rysk-tyske resenären Wilhelm Junker, men han återvände utan resultat till Zanzibar. Kort därefter insjuknade han i tropisk feber, vilket tog hans liv. Även en annan fågelart, Fischers bulbyl (Phyllastrephus fischeri), är uppkallad efter honom.

Totalt listas 11 globalt hotade arter för Saadani nationalpark. Först och främst omfattar listan många fåglar i familjen hökartade rovfåglar, Accipitridae, samt flera arter av snäppor, Scolopacidae. Många fåglar samlas nära Wami-floden, särskilt vid mynningen. Det är hit nationalparken hänvisar fågelskådare, vid sidan av Zaraninge-skogen.

Kustskogar i Kisarawe-distriktet

Sydväst om Dar es Salaam ligger låga kullar med täta skogar som får mycket nederbörd. Det ger en rik markflora och lockar fåglar. De lever i zonens 3 skogsreservat, varav 2 är bättre undersökta: Pugu Hills och Kazimzumbwi. Fågellivet är samtidigt pressat av odling och avskogning, så här finns inte lika många arter som på de tidigare platserna.

Området tros ha Tanzanias största population av kustakalat (Sheppardia gunningi). Andra fåglar som observerats här är afrikansk sparvuggla (Glaucidium capense), böhmspinnstjärt (Neafrapus boehmi), tjocknäbbad gök (Pachycoccyx audeberti), Bennetts hackspett (Campethera bennettii) och mindre fröknäckare (Pyrenestes minor). Generellt överlappar fågelarterna i Kisarawe-skogarnas kullar i hög grad med arterna i Pande Game Reserve.

Bland de ovanliga flyttfåglarna är kinesisk blåvaktel (Synoicus chinensis) särskilt intressant för fågelskådare. Det är en mycket vacker fågel som hör hemma i Asien, Australien och på öarna däremellan. Även andra flyttande arter har setts här: fläckrall (Sarothrura elegans) och kanelduva (Aplopelia larvata), även känd som cinnamon dove. Den tillbringar mycket tid på marken och skiljer sig därför tydligt från närbesläktade arter. 

Även andra flyttfåglar besöker skogarna, till exempel grå larvätare (Ceblepyris caesius), rostbröstad marktrast (Geokichla gurneyi) och streckkindad bulbyl (Arizelocichla milanjensis). Här förekommer också andra färgstarka fåglar som är intressanta att observera och fotografera: rostkronad snårskvätta (Cossypha natalensis) och angolapitta (Pitta angolensis). Blekbröstad illadopsis (Illadopsis rufipennis) är en lokal endem, liksom i den närliggande Dondwe-skogen.

Unguja, Zanzibar

Öster om Tanzanias fastland, i Indiska oceanen, ligger Zanzibars ögrupp 25–50 kilometer från kusten. Ögruppens huvudö heter Unguja, men kallas ofta Zanzibar. På ön finns 3 mindre områden som är intressanta för fågelskådare. Det viktigaste är Jozani-skogen. Jozani är den enda skog som finns kvar på ön, även om den har förändrats kraftigt av mänsklig påverkan. Fler än 200 arter finns på listan över fåglar som observerats här.

Endemiska fåglar som kan observeras här är Fischers turako, närmare bestämt underarten Tauraco fischeri zanzibaricus, som bara finns på ön, samt grönbulbyl (Eurillas virens) – dess endemiska underart Eurillas virens zanzibarica – och musfärgad solfågel, även kallad Grey Sunbird (Cyanomitra verreauxii/Cyanomitra veroxii) – underarten Cyanomitra verreauxii zanzibarica. Alla dessa fåglar är kända endast från Unguja.

Här finns också en annan solfågel: olivsolfågeln (Cyanomitra olivacea). Underarten Cyanomitra obscura granti förekommer bara på Unguja och Pemba, de 2 största öarna i Zanzibars ögrupp. Skäggsnårskvättan (Cercotrichas quadrivirgata) lever bara på öarna Unguja och Mafia. Det gäller specifikt underarten Cercotrichas quadrivirgata greenwayi. Mafia är Tanzanias 3:e största ö, efter Unguja och Pemba. Geologiskt hör den till Zanzibars ögrupp, men inte administrativt. Därför behandlar vi Mafias fåglar i en annan artikel.

Även Ungujas södra och östra kuster är viktiga för fågelskådning, däribland Kiwani Bay respektive Chwaka Bay. I Chwaka Bay finns ett mycket stort antal vadare. En iögonfallande fågel, med hundratals individer i viken, är roskarlen (Arenaria interpres). Namnet kommer av att den söker föda genom att noggrant vända på stenar och snäckskal längs stranden och leta under dem. En sällsynt gäst, kapsulan (Morus capensis), har också observerats här. Vanligen häckar dess kolonier på öar utanför Namibia och Sydafrika. På Unguja sågs den nära Paje Beach.

När det gäller Ungujas södra kust är det inte främst vikarna och kustremsorna som är mest relevanta, utan de små korallöarna västerut, framför allt Chumbe Island. På Chumbe och närliggande småöar kan man se rosentärna (Sterna dougallii), rostkronad snårskvätta (Cossypha natalensis) och rörsångare (Acrocephalus scirpaceus). Totalt har nästan 350 fågelarter registrerats på Unguja. Tillsammans med de andra områdena i den här artikeln är ön ett givande resmål för nyfikna fågelskådare.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar