Dodoma, huvudstaden på savannen

Dodoma är speciell, inte minst eftersom staden är huvudstad i ett stort land som många resenärer besöker – Tanzania – och ändå är förvånansvärt lite känd. Samtidigt är både Dodoma och regionen med samma namn intressanta. Här finns sevärdheter från flera historiska perioder och naturområden som passar resenärer som vill se mindre besökta delar av landet. Så vilken är Tanzanias egentliga huvudstad? Vad är Dodomas historia? Var ligger staden? Hur är Dodoma, och vad finns att se där och i omgivningarna? Här går vi igenom svaren.

Vilken är Tanzanias huvudstad – Dodoma eller Dar es Salaam?

Det moderna Tanzania, så som landet har sett ut sedan sin självständighet, Tanganyika, en tidigare brittisk koloni som i stort motsvarar dagens fastlands-Tanzania, blev självständigt från Storbritannien 1961. Drygt 2 år senare, efter revolutionen, förenades det med Zanzibaröarna, som hade frigjorts från den Omanvänliga sultanens styre. Så bildades Förenade republiken Tanzania, det moderna Tanzania, 1964. styrdes till en början från Dar es Salaam i mer än 3 decennier. Denna kuststad med flera miljoner invånare var huvudstad i 32 år. Sedan 1996 räknas Dodoma som republikens officiella huvudstad. På många sätt är funktionen ändå främst formell: de flesta myndighetskontor, banker, större nationella företag och samtliga ambassader finns fortfarande i Dar es Salaam.

Det kanske mest kända exemplet i världen på en huvudstad som fått sin roll genom ett politiskt beslut är Canberra i Australien. Många tror fortfarande att Sydney är landets huvudstad. Besökare i Tanzania blir också ofta förvånade när de får veta att Dar es Salaam inte är Tanzanias huvudstad, utan Dodoma. De 2 huvudstäderna, den tanzaniska och den australiska, har jämförbara invånarantal, även om Canberra har haft ett halvt sekel längre tid på sig att etablera sig.

Om man jämför Tanzanias Dodoma med huvudstäder i närliggande afrikanska länder finns liknande utveckling i Malawis huvudstad Lilongwe, Nigerias huvudstad Abuja, Mauretaniens huvudstad Nouakchott och Botswanas huvudstad Gaborone. Även dessa länder blev självständiga under 1960-talet, och flytten av huvudstaden markerade början på en ny period. I Tanzania drog processen ut på tiden i flera decennier och pågår fortfarande, trots att grundtanken var densamma som hos grannländerna. Vad gick fel, och varför? Vi återkommer till det längre fram. Först några saker om själva staden.

Hur är Dodoma som stad?

Dodoma är en relativt liten stad med 410 000 fasta invånare enligt de senaste uppgifterna, från 2012. Staden upplevs som ljus och överskådlig, med en genomtänkt planering. Här finns ingen tät ansamling av höga byggnader. Snarare ligger Tanzanias huvudstad väl inpassad i savannens naturlandskap och bland de omgivande kullarna.

Två regionala vägar korsar staden, en i nord–sydlig riktning och en i öst–västlig. Därmed delas Dodoma in i 4 delar, var och en planerad och uppdelad i stadsdelar. Arbetet med den nya huvudstaden togs på så stort allvar att huvudplanen togs fram 2 gånger, internationella företag deltog i tävlingen och godkännandet av det slutliga projektet tog mer än 10 år.

Dodomas gator lämpar sig väl för promenader. Det finns trottoarer för fotgängare, något som annars är en tydlig brist i traditionell stadsplanering i Tanzania. Dodoma ritades också från början som en modern huvudstad med lösningar för cyklister och fungerande busstrafik. Genom staden går traditionella dala dala, minibussar som fungerar som linjetrafik, samt bajaji, de populära täckta trehjuliga taxibilarna.

Huvudstadens högsta byggnad är Anglican Tower, ett hus med 14 våningar och en höjd på 54 m. Därutöver finns 3 liknande kontorstorn med 11 eller 12 våningar. I övrigt är Dodoma behaglig just för att staden inte reser sig över dig. Den känns öppen och välkomnande, med ett nästan provinsiellt lugn inne på den afrikanska kontinenten. Kontrasten mot Dar es Salaam är tydlig: där är trafiken ständigt tät och nya höghus växer fram i snabb takt.

Sevärdheter i Dodoma

Det är inte helt enkelt att beskriva Dodoma ur ett turismperspektiv. Gång på gång märks de begränsningar som följer med Tanzanias planerade huvudstad och stadens långsamma utveckling. Samtidigt finns här flera sidor som är värda att se på plats – eller åtminstone läsa om och titta närmare på i bilder.

Moskéer och katedraler

En av Dodomas sevärdheter är Gaddafi-moskén, uppkallad efter den libyske politikern som finansierade bygget. Det är Tanzanias största moské, med plats för upp till 3 000 besökare. Den ljusa byggnaden, med välvda murar runtom, står under öppen himmel och får starkt solljus under större delen av året. Intill moskén finns ett litet grönt område som kontrasterar fint mot bönelokalens rosa väggar. Inne i byggnaden finns stillhet, vila och svalka även för en resenär utan religiös koppling.

Om du reser till Dodoma med flyg tar det bara några minuter från flygplatsen till moskén. Flygplatsen ligger mycket nära stadens centrum, vilket är praktiskt men också ett problem som myndigheterna försöker lösa. Läget gör det omöjligt att förlänga landningsbanan, och därför kan flygplatsen inte ta emot större flygplan. Det behövs för stadens fortsatta utveckling. Här återkommer vi till frågan om varför tjänstemän, bankanställda, utländska konsuler och företagare inte har bråttom att flytta från Dar es Salaam till huvudstaden i inlandet.

Det finns ett projekt för att bygga en ny, modern flygplats för Dodoma med internationell status. Den planeras strax norr om staden, i Msalato, med längre landningsbana, bättre infrastruktur och kapacitet för betydligt större passagerar- och fraktflygplan. Om projektet genomförs kan det locka fler människor och mer kapital till Dodoma, vilket också skulle göra huvudstaden mer intressant för resenärer.

Följer du Nyerere Road från Gaddafi-moskén hamnar du i stadens centrum: Nyerere Square, med monumentet över Julius Nyerere. Han var Tanzanias första president och spelade en central roll i den tidigare kolonins självständighet från Storbritannien. Han hade också stor betydelse för republikens utveckling i början av dess moderna historia. Framför statyn av den leende Baba Wa Taifa, nationens fader, stannar många för att fotografera.

I närheten av Nyerere Square finns flera andra moskéer. Det finns också många spridda över hela Dodoma, så den som vill kan leta efter stadens mest intressanta byggnader. Håll särskilt utkik efter Sunni Mosque, en vit byggnad som känns igen på långt håll genom sina gröna kupoler. Om du ser moskén dagtid är det värt att återvända på kvällen, när belysningen framhäver platsen.

I närheten ligger också den markanta anglikanska katedralen och den enklare lutherska katedralen i rött tegel. Den tanzaniska grenen av den anglikanska kyrkogemenskapen har dessutom grundat ett eget privat universitet, St. John's University of Tanzania. Runt universitetet har ett eget område vuxit fram, mycket grönt och nästan som en oas i den soltorkade marken. Det ligger i södra Dodoma.

Det största universitetet i Dodoma, och i hela Tanzania, är University of Dodoma (UDOM), som utbildar en stor del av landets framtida kvalificerade arbetskraft. University of Dodoma är större än University of Dar es Salaam både till campusyta och antal studenter. Tillsammans med huvudstadens infrastrukturella utveckling är den lokala utbildningens framsteg en viktig faktor för Dodomas fortsatta tillväxt. Däremot skulle vi inte särskilt rekommendera en resa utanför staden enbart för att besöka campusområdet.

Andra sevärdheter i Dodoma

När du är i staden kan du promenera genom gatorna och besöka Central Market, Soko Kuu, på Ndowu Road. Där säljs färsk frukt, grönsaker och andra livsmedel, liksom många vardagssaker som behövs i huvudstadens hushåll. Kanske hittar du något själv också.

Parlamentsbyggnaden, The National Assembly of Tanzania, även känd som Bunge la Tanzania, är också intressant. Det finns dock en hake: parlamentet sammanträder i Dodoma bara 4 gånger per år. Resten av tiden arbetar ledamöterna i Dar es Salaam, vilket gör det svårt att komma in i själva Bunge-byggnaden. Att hitta och fotografera den ovanliga byggnaden, åtminstone på avstånd, är ändå ett rimligt mål för en nyfiken resenär.

Resebroschyrer om Dodoma nämner också det så kallade geologiska museet. Räkna inte med något särskilt uppseendeväckande om du går dit. I praktiken är det en statlig myndighet, en geologisk undersökningstjänst, som bedriver löpande forskning i egna laboratorier. Där finns utställningsprover av olika bergarter, mineraler och fossil, men de är sannolikt mest intressanta för specialister.

Ärligt talat är staden inte särskilt rik på turistattraktioner. Det mest givande kan vara att helt enkelt gå genom Dodomas gator, lägga märke till särdrag i den afrikanska arkitekturen och hitta vackra byggnader eller gröna ytor. Fram till nyligen gick det att se hela staden från Lion Rock ovanför Dodoma, men området är nu stängt av stadens myndigheter. Lägg därför inte tid på att leta efter det.

Innan vi fortsätter mot huvudstadens utkanter och mer avlägsna delar av centrala Tanzania återstår järnvägsstationen. Dodomas stationsbyggnad räknas som ett av stadens landmärken eftersom den uppfördes i början av 1900-talet. Den ljusa byggnaden hör till landets koloniala historia och påminner om tiden då området styrdes av tyskarna.

Dodomas historia

Järnvägsstationen i Dodoma byggdes 1910, när en viktig järnvägslinje från hamnen i Dar es Salaam till den strategiskt betydelsefulla Tanganyikasjön nådde staden. Vid den tiden var Dar es Salaam kolonins huvudstad, och Tanganyikasjön vid gränsen mot dåvarande Belgiska Kongo hade stor strategisk betydelse. På platsen för dagens Dodoma låg ursprungligen en by som tillhörde gogo-folket, som traditionellt levde i det som i dag är centrala Tanzania. Tyskarna grundade 1890 en liten kolonial bosättning med utgångspunkt i byn. Det var järnvägen som gav fart åt stadens utveckling, som blev särskilt tydlig under brittiskt styre.

Tanken att flytta huvudstaden från kuststaden Dar es Salaam, som var sårbar för fientliga flottangrepp, till kolonins mitt fördes fram första gången 1916. Dodoma sågs då som en möjlig huvudstad. Senare lyftes samma idé av den brittiska regeringen, som hade övertagit den tyska kolonin i Östafrika genom Versaillesfreden efter första världskriget. Planen genomfördes dock aldrig.

Tanzanierna återvände själva till frågan om att flytta huvudstaden 1961, efter självständigheten från Storbritannien. Det viktigaste argumentet var då inte längre huvudstadens säkerhet vid ett angrepp, utan behovet av att utveckla landets stora inland, där avstånden mellan bosättningarna var långa och städerna växte långsamt.

Så långa diskussioner, utdragna över flera decennier, påminner om Brasiliens flytt av huvudstaden från Rio de Janeiro till den nybyggda Brasília. Den avgörande skillnaden mellan Brasilien och Tanzania var att det sydamerikanska landet till slut lyckades genomföra ett så omfattande projekt på kort tid. Likheten är att inget av fallen följde den ursprungliga planen fullt ut.

Beslutet fattades slutligen 1973 av president Julius Nyerere, vars staty står på det centrala torget i dagens Dodoma. Vid den tiden hade stadens befolkning passerat 40 000, men det fanns fortfarande gott om utrymme för tillväxt. Den dåvarande huvudstaden Dar es Salaam var däremot redan överbefolkad och hade nått gränserna för sin organiska utveckling, med ökat tryck på de lokala naturresurserna.

Dodoma låg vid korsningen mellan viktiga vägar som förband Arusha i norr med Mbeya i söder, och Dar es Salaam i öster med storstaden Mwanza i nordväst. Staden omgavs av vackra landskap och hade alltid ett gynnsamt klimat: inte för varmt, med medeltemperaturer från 16,5 till 28,8 °C, och inte för fuktigt, med 1 måttlig regnsäsong från ungefär december till april. I Dar es Salaam minskade däremot värmen och luftfuktigheten arbetsproduktiviteten tydligt. Dessutom skadades staden periodvis av översvämningar under regnsäsongerna, som inträffar 2 gånger per år vid kusten. Det problemet är för övrigt fortfarande inte löst i Dar es Salaam.

Sammantaget fanns många skäl att flytta Tanzanias huvudstad till Dodoma, och regeringen lät ta fram 2 konceptplaner för staden. Den första presenterades 1976 och beskrev Dodoma som en idyllisk trädgårdsstad. Den andra, från 1988, var mer realistisk och tydligt mer ekonomisk. Genomförandet av den andra planen inleddes på 1990-talet och fortsätter, som vi kan se, långsamt än i dag. År 1996 blev parlamentet skyldigt att sammanträda 4 gånger per år i Dodoma. Det sägs att tjänstemännen fortfarande reser motvilligt till huvudstaden och har svårt att dras med av den lugna stadens charm, kanske för att den påminner för mycket om ett provinsiellt administrativt centrum.

Omgivningarna kring Dodoma

Enligt den antagna planen skulle staden vara mycket grön och fylld av olika trädgårds- och odlingsprojekt, nästan en urban version av en typisk landsbygdsbosättning. Det stämde väl med 1960-talets populära idé om en särskild afrikansk socialism, ujamaa, byggd på kollektivt jordbruk. Senare, när det blev tydligt att kapitalismen var oundviklig som landets ekonomiska utvecklingsväg, förblev staden en stad. Många plantager anlades ändå i närheten. I regionen odlas baljväxter, framför allt jordnötter, samt kaffe, tobak, spannmål som majs, ris och vete, durra, sisal, te och till och med druvor. Boskapsskötsel är också utvecklad här, med särskilt fokus på nötkreatur.

Dodoma-regionen omfattar mer än 41 000 km², vilket är jämförbart med länder som Schweiz och Nederländerna. Regionen skulle rymma 2 Slovenien eller 4 Cypern. Det finns alltså gott om plats för jordbrukare och jordbruksmark.

En av de mer oväntade upptäckterna för många resenärer är att Tanzania har vingårdar och därmed egen vinproduktion. Afrikas mest kända vinland är Sydafrika, som stadigt ligger på 8:e plats i världen sett till produktionsvolym. Även Medelhavsländerna i Nordafrika är kända för sina vingårdar. Om man däremot ser till delen av kontinenten söder om Sahara är Tanzania den näst största vinregionen, och landets vingårdar ligger samlade strax utanför Dodoma.

Klimatet är väl lämpat för druvodling och produktion av torra röda och vita viner: regionen har mycket sol, låg luftfuktighet och sandig jord. Dodoma-regionens klimat gör det möjligt att skörda 2 gånger per år. Vinodlingen började som ett missionärsprojekt och har fortsatt som statligt stödd industriell produktion.

I dag visar både vinproduktionens omfattning och urvalet av nya druvsorter att det finns ett starkt intresse för området från såväl Tanzanias regering som näringslivet. Det faktum att Tanzania Agricultural Research Institute under senare år har främjat och stött import och odling av nya vindruvssorter från Sydafrika visar landets och regionens ambition att ta vinproduktionen till en ny nivå. Resultat från senare studier pekar också på goda möjligheter: druvor kan odlas inte bara i Dodoma utan även i angränsande regioner, däribland den klimatmässigt lämpliga Kilimanjaro-regionen.

En druvsort som bara växer här kan betraktas som ett särskilt kännetecken för Dodoma-regionen. Den heter Makutupora, efter området där den odlas. Det är en röd druva från en plats 20 km norr om Dodoma. Utöver den lokala Makutupora odlas i Dodoma även druvsorter som Chenin Blanc, Cinsaut, Aglianico, Shiraz (Syrah) och Cabernet Sauvignon.

Eftersom det finns flera vingårdar i regionen kan du, med en välplanerad reseplan, besöka några av dem eller åtminstone prova de lokala vinerna. Kanske blir du en av de första som upptäcker ett tanzaniskt vin som om några år dyker upp på vinlistor i andra delar av världen, på liknande sätt som georgiska viner gör i dag.

Turism i Dodoma-regionen

Dodoma har ett strategiskt läge i Tanzanias mitt. Härifrån leder vägar åt alla håll: till naturreservat i den centrala delen av landet, till den gröna södern och till norra Tanzania, där flera av landets mest besökta resmål finns.

Nationalparker och reservat nära Dodoma

Den närmaste nationalparken från Dodoma är Ruaha, Tanzanias näst största park efter Nyerere nationalpark. I ett större perspektiv ingår Ruaha i ekosystemet Rungwa-Kizigo-Muhesi, som omfattar det kända Rungwa-reservatet (Rungwa Game Reserve), reservaten Kizigo och Muhesi samt MBOMIPA Wildlife Management Area. En del av Ruaha nationalpark ligger faktiskt i ett av de södra områdena i Dodoma-regionen.

I Ruaha lever både mindre kudu och större kudu, antiloper med stora spiralformade horn. Här finns även andra antiloparter, bland annat Grants gasell. Elefanter, giraffer, lejon, leoparder, geparder, hyänhundar och andra djur finns i stora populationer i parken. I den stora Ruahaflodens vatten lever även stora flodhästar. Parken har dessutom mer än 500 fågelarter. Utöver det varierade djurlivet finns här intressanta arkeologiska platser, och många fynd av äldre hällkonst har gjorts i området.

I den nordligaste delen av Dodoma-regionen ligger en del av Tarangire nationalpark, som ofta kallas ”lilla Serengeti”. Tarangire har många elefanter och är därför också känd som ”elefanternas paradis”. Djuren hör naturligt hemma bland de stora baobabträden i Tarangireflodens dalgång. Zebror och giraffer rör sig mellan träden, vårtsvin skyndar fram och tillbaka och flockar av impalor betar på slätterna. Lejon, bufflar, geparder och stora elandantiloper är inte heller ovanliga här, liksom många andra djurarter.

Swagaswaga Game Reserve i Dodoma-regionen har elefanter, vårtsvin och duiker, små antiloper som hör hemma söder om Sahara. Även många andra antiloparter trivs i reservatet. Ett annat reservat är Mkungunero Game Reserve, som ingår i ekosystemet Tarangire-Manyara. Där finns bland annat kongoni, gerenuk, hyena, vårtsvin, babianer, zebra, elefant, lejon och flera andra djurarter.

Om du planerar att besöka Tanzanias mest kända skyddade områden, som Serengeti nationalpark, Ngorongorokratern, Afrikas högsta topp Kilimanjaro med omgivningar och andra naturområden i norra Tanzania, kan du skriva till våra specialister. Vi tar fram ett väl avvägt program för din resa i Afrika, med safari och andra aktiviteter.

Hällkonst i Kondoa

Dodoma-regionen är känd för historiska lämningar från äldre stamkulturer som levde i området. På Tanzanias lista över nationella historiska platser finns 2 områden där arkeologer har hittat hällmålningar. De ligger i Kondoa och Bahi.

Hällkonsten i Kondoa är upptagen på Unescos världsarvslista. Kondoa ligger cirka 150 km norr om Dodoma, i riktning mot Babati. Målningarna finns på den så kallade Maasai-branten, med Kolo Rock Museum & Tourist Information Center i byn Kolo som referenspunkt. De gamla målningarna är många och utspridda över ett stort område.

Här har forskare hittat mellan 150 och 450 klippskydd med hällkonst efter Sandawe- och Maasai-folken. Du kan läsa mer om Maasais kultur och traditioner i vår artikel, som också innehåller många bilder. Äldre konstnärer från Maasai och Sandawe avbildade jaktscener, stamritualer och andra traditioner på klippväggarna. Om du vill läsa mer om Afrikas hällkonst och särskilt Kondoa finns här en utförlig artikel om ämnet.

Hällkonsten i Kondoa består av enskilda målningar på väggarna i klippskydd, grunda grottor och klippbranter. Vanligast är avbildningar av människor som utför ritualer eller vardagliga handlingar. Ibland syns också silhuetter av djur målade på klippan. Som regel ville de äldre konstnärerna antingen skildra livet i sin egen grupp eller hjälpa människor genom att åkalla gudomliga krafter. Det kunde handla om att läka sårade, säkra jaktlycka eller be om regn. De rituella bilderna på klippväggarna kallade på hjälp från andar som skyddade gruppen.

Tyvärr finns ingen exakt datering av hällristningarna och målningarna. För andra föremål som hittats vid Kondoa-platserna har det däremot gått att göra kol-14-analyser, och de visar dateringar på över 40 000 år. Det är också intressant att inte alla bilder tillhör en så avlägsen förhistoria. Vissa är mycket yngre. Enligt forskare målades flera av dem på 1970-talet av medlemmar ur lokala grupper.

Grottmålningar har också hittats i Bahi, även om betydligt mindre är känt om dem. Det antas att upphovspersonerna tillhörde det äldre Wamiya-folket, vars bosättningsområden senare togs över av gogo-folket, som traditionellt har levt i Dodoma-regionen. Gogo-konstnärerna verkar inte ha förstått betydelsen av de ursprungliga bilderna och kompletterade dem efter eget omdöme.

Det forntida Tanzanias hällkonst, tillsammans med Olduvairavinen och andra kulturarvsplatser, återstår att studera mer ingående. Förhoppningsvis fortsätter forskarnas arbete i denna region med många historiska lämningar, vilket kan leda till nya upptäckter och locka fler resenärer från hela världen.

Tanzania är alltså intressant inte bara för sitt omfattande djurliv och sina stora djurpopulationer, utan också för sin kulturhistoria i bred mening – och för moderna städer som Dodoma, med en utveckling som är särpräglad och på sitt sätt värd att uppmärksamma.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar