Den stora gnuvandringen

Tänk dig att se miljontals djur röra sig över Östafrikas vidsträckta slätter – ett naturfenomen utan motsvarighet. Det här är den stora gnuvandringen, världens största förflyttning av landlevande djur. Nästan 2 miljoner gnuer, zebror och gaseller vandrar genom Serengeti-Mara-ekosystemet i en oavbruten cykel. I Altezza Travels guide går vi igenom var och när du bäst följer det här naturfenomenet.

Var sker den stora gnuvandringen?

Den stora gnuvandringen äger rum i Östafrika, närmare bestämt i Serengeti-Mara-ekosystemet – det äldsta och sista kvarvarande ekosystemet av sitt slag på jorden. Det sträcker sig från norra Tanzania till södra Kenya och omfattar traditionella marker och skyddade djurlivszoner som Serengeti nationalpark, Ngorongoro skyddsområde och, på den kenyanska sidan, Maasai Mara-reservatet. Merparten av den stora gnuvandringen sker inom Serengeti nationalpark i Tanzania.

Ekosystemet omfattar cirka 40 000 kvadratkilometer och är hem för flera miljoner djur, bland annat gnuer, Thomson-gaseller, zebror, bufflar, giraffer, elefanter, flodhästar, lejon, leoparder, geparder, hyenor och många andra arter. Den rika mångfalden beror på de varierade livsmiljöerna, från sjöar, floder och våtmarker till gräsmarker och skogar.

Ekosystemet är ett levande exempel på de komplexa sambanden mellan vilda djur och deras miljö, där livscykeln syns i både sin kraft och sin hårdhet. Torka driver däggdjuren bort från sina livsmiljöer, stormfronter leder dem mot nytt gräs och vatten, och de gröna slätterna ger goda förutsättningar för nyfödda kalvar. Samtidigt blir de sårbara ungarna byten för rovdjur och asätare.

Vilken månad sker den stora gnuvandringen?

Gnuvandringen i Serengeti är både en rörelse mot liv och en flykt från döden – en cykel i ordets fulla bemärkelse. Gnuernas hjordar rör sig medurs längs gränserna i Serengeti-Mara och vandrar 12 månader om året.

Den stora gnuvandringen månad för månad

UNESCO beskriver den stora migrationen som en av planetens “mest imponerande naturhändelser”, synlig till och med från rymden. Skalan är stor: omkring 2 miljoner gnuer och hundratusentals gaseller och zebror samlas i hjordar och rör sig över de afrikanska slätterna, en total sträcka på 800–1 000 kilometer. Den här vandringen har varken början eller slut, bara födelse och död. Med den utgångspunkten beskriver vi migrationsrutten.

Den stora gnuvandringen i januari/februari/mars

I början av året når hjordar av hovdjur södra Serengetis slätter längs nationalparkens östra gräns, nära Ngorongoro. Vid den här tiden har regnen dragit förbi, och slätterna täcks av nytt gräs. Vädret ger goda förutsättningar för kalvningssäsongen. Under 2 månader föds omkring 400 000 kalvar, som genast blir mål för rovdjur.

april/maj

Gnuerna vandrar nordväst mot centrala Serengeti, utspridda över tiotals kilometer. Målet är den västra korridoren, där de möter sitt första stora hinder – Grumetifloden, där krokodiler väntar.

juni/juli

När torrsäsongen börjar samlas stora hjordar längs Grumetis södra stränder. De kan bli kvar här i upp till 2 veckor innan de försöker ta sig över floden, en övergång som många inte överlever. Efter övergången fortsätter hjordarna norrut mot Marafloden. Det här skedet är det mest intensiva och farliga och ses ofta som migrationens kulmen. Tusentals djur faller offer för flodens starka strömmar, paniken i hjorden, krokodiler och de stora kattdjuren som väntar på båda sidor.

augusti/september/oktober

En del djur undviker Marafloden och stannar i norra Serengeti, medan andra korsar gränsen till Kenyas Maasai Mara. De vandrande kolonnerna vänder därefter österut och fortsätter så småningom söderut igen, med ännu en passage över Mara.

november/december

Efter de korta regnen i september–november återvänder hjordarna till Tanzania och rör sig längs Serengetis östra gräns mot Ngorongoro. Vid årets slut är slätterna åter fyllda av djurliv, och cykeln börjar om.

När är bästa tiden att se den stora migrationen?

Vilken tid som är bäst för att följa den stora gnuvandringen beror på vad du vill se. De mest välkända och dramatiska skedena infaller från slutet av juli till början av september, när hjordarna korsar Marafloden in i Kenya, eller under januari och februari i Ndutu, när kalvningssäsongen pågår på de gröna slätterna. Det är också de mest besökta perioderna. Omkring 90 % av besökarna väljer dessa månader. Migrationen syns tydligt, men du delar området med många safarifordon. Vi gör vad vi kan för att skapa en mer avskild safari, men fullständig ensamhet går i praktiken inte att garantera.

För en lugnare safari kan Grumeti-regionen i maj eller juni vara ett bättre val, när hjordarna rör sig genom den västra korridoren. Maj kan innebära en del regn, men perioden har betydligt färre fordon och passar dig som söker mer avskildhet under en safari längs den stora migrationen i Serengeti.

Karta över den stora gnuvandringen

Gnuvandringen i Serengeti är hotad

Biologiprofessorn T. Michael Anderson vid Wake Forest University har liknat Serengeti-Mara-ekosystemet vid en tidsmaskin. Det ger oss en bild av jordens förlorade betesekosystem. Liknande landskap i Amerika, Australien och Eurasien myllrade en gång av vandrande megafauna, men har sedan dess försvunnit.

Afrika riskerar att ansluta sig till den listan. Människans expansion utgör ett betydligt större hot mot djuren än tusentals rovdjur. Det handlar bland annat om växande ursprungsbefolkningar och deras jordbruksmarker i utkanten av skyddade områden. Betesmarker för boskap stängslas in, och vägar byggs mellan bosättningar. Det stör vilda djurs migrationsvägar och hindrar dem från att nå föda och vatten. Så kraftiga ingrepp ledde till att en av kontinentens största gnuvandringar utplånades i Botswana. Under svåra torrperioder mellan 1979 och 1985 dog hundratusentals djur när de inte kunde nå Botetifloden.

År 2017 visade en forskargrupp ledd av docent Mette Lövschal vid Aarhus universitet i Danmark att antalet konstgjorda barriärer för djur i Greater Mara-regionen i Kenya hade ökat med 20 % under senare år. Siffran fortsätter att stiga.

2 år senare, 2019, lyfte ett internationellt forskarlag problemet i hela Serengeti-Mara. Tillväxten av människor och boskap i gränsområdena minskar snabbt det utrymme som finns kvar för migrationen, med risk för att cykeln bryts.

Problemet stannar inte där. En nyare studie ledd av biologer vid Köpenhamns universitet visar att störda migrationsvägar påverkar gnuernas genetik negativt. På lång sikt kan det leda till minskad fertilitet och sämre anpassning till yttre förändringar, till exempel klimatförändringar. Det kan hota artens överlevnad som helhet.

Forskarna är överens om att punkten utan återvändo ännu inte är nådd. Samtidigt krävs akuta naturvårdsinsatser. Nya strategier behövs för att förvalta gränsmarkerna i Serengeti-Mara, där lokala samhällen kan behöva involveras i arbetet. Utan insatser kan den stora migrationen snart bli historia.

Att bevara den stora gnuvandringen

Att stängsla in skyddade områden och begränsa ursprungsbefolkningar, som Maasai, är ingen lösning. Dessa marker är deras nedärvda rätt, och den boskapsskötande kulturen är en central del av deras liv. Dessutom ger turismen betydande inkomster till Tanzania och Kenya och finansierar lokala samhällen och miljöinsatser, bland annat arbete mot tjuvjakt och skydd av hotade arter.

Egna möten spelar en viktig roll: att lära känna savannens djurliv kan påverka många människor mer än ett dussin tal på ett miljöforum.

En safari under den stora gnuvandringen i Tanzania är ett konkret sätt att förstå naturfenomenet: du ser välkända afrikanska djur på nära håll, i deras naturliga livsmiljö.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar