Fågelskådning i Katavi, vid Rukwasjön och längs Tanganyikasjöns kust

Västra Tanzania omfattar stora skyddade områden med betydande fågelpopulationer. Området besöks mer sällan på fågelskådningsresor i Tanzania och får mindre uppmärksamhet än nationalparkerna i norr och reservaten närmare Indiska oceanen, men det har en tydlig egen karaktär. Artmångfalden kan verka mindre omfattande än i de mer utforskade parkerna och reservaten, men här finns landskap och djurliv som är väl värda att undersöka, däribland fågelarter som oftare förknippas med Centralafrika än med Östafrika. Särskilt intressanta är nationalparkerna och skogsreservaten kring Rift Valleys långa sjöar, där förutsättningarna är goda för fältstudier och observationer av sällsynta fåglar.

Om du är intresserad av Tanzanias mest välkända resmål kan du läsa vidare om fågellivet i Serengeti och Ngorongoro, liksom i de bergiga nationalparkerna Arusha och Kilimanjaro. De skyddade områdena Mikumi, Nyerere och Selous har också ett rikt fågelliv. Även fåglarna på Zanzibar och i Dar es Salaam gör Tanzania till ett av Östafrikas mest intressanta länder för fågelskådare.

Katavi nationalpark

Katavi är en stor nationalpark i västra Tanzania. Området var tidigare jaktmarker för Otto von Bismarck, det tyska rikets kansler under 1800-talet, och blev därefter ett skyddsområde där reglerad jakt fortsatte. I dag är Katavi en skyddad nationalpark i en avlägsen region och besöks därför sällan av turister. Många delar av parken, liksom områden i Ruaha nationalpark, är dåligt undersökta ur ornitologisk synvinkel på grund av sitt avstånd till större besöksstråk. För fågelskådare är Katavi ändå mycket intressant. ebird.org listar bara 230 arter med bekräftade observationer från platsen, men hittills har endast 25 checklistor skickats in. Enligt uppskattningar kan det finnas fler än 400 fågelarter i Kataviområdet, och fågelskådare som besöker regionen kan bidra med viktig kunskap om den lokala fågelfaunan.

Nationalparken ligger i en dal där stora delar består av översvämningsängar samt säsongsbundna floder och sjöar som delvis eller helt torkar ut under torrsäsongen. Nästan alla mindre floder rinner ut i Katumafloden, som i sin tur för vattnet mot sydost till Rukwasjön, ekologiskt knuten till parken.

Vattenfåglar som bronsibis (Plegadis falcinellus), afrikansk gapnäbbsstork (Anastomus lamelligerus), rallhäger (Ardeola ralloides) och vit pelikan (Pelecanus onocrotalus) observeras här, även om uppgifter om antal saknas.

Även rödfalk (Falco naumanni) och tanzaniavävare (Ploceus reichardi) kan ses här. Den senare arten betraktas som endemisk för Tanzania, även om den på senare år har observerats i grannlandet Zambia nära gränsen, inte långt från Nyasasjön. I Katavi är våtmarkerna dess främsta livsmiljö. Vävaren finns inte listad för denna plats på ebird.org, vilket gör ett fynd av denna nästan endemiska och tydligt tecknade art särskilt intressant för fågelskådare i västra Tanzania.

I Katavi finns intressanta rapporter om träskonäbb (Balaeniceps rex). Arten har sårbar status, och observationer av träskonäbb i Tanzania är relativt ovanliga. Den lever i djupa träsk, oftast i avlägsna och svåråtkomliga områden, ofta inne i papyrussnår. Att få syn på och fotografera en träskonäbb räknas som ett viktigt fynd för många fågelskådare. Våtmarkerna i Katavi kan ge goda möjligheter att möta denna svårfunna fågel. Samtidigt gör artens solitära beteende den svår att lokalisera.

Träskonäbben, även känd som valnäbb, är i dag den enda levande representanten för sin familj. Namnet syftar på den kraftiga näbbens likhet med en sko eller med huvudet hos ett marint däggdjur. Endast pelikaner och vissa stora storkar har längre näbbar, men ingen har en bredare näbb med större omkrets. Näbben är tung, och fågeln vilar den ibland mot bröstet. Alla kroppsdelar är stora, och vissa individer kan bli 152 cm höga. Samtidigt är huvudet oproportionerligt litet.

Även ljuden från träskonäbben är speciella. I allmänhet är fåglarna tysta, men ibland hörs ett läte som kan likna råmandet från en ko. Ungarna ger ifrån sig ljud som påminner om mänsklig hicka när de tigger mat. Oftare kommunicerar träskonäbbar genom att klappra med näbben.

Träskonäbben har en mycket särpräglad fjäderdräkt, särskilt tydlig när fågeln står stilla. Den som får se den i sin naturliga miljö möter en av Afrikas mest eftertraktade fågelarter. På 1970-talet rankade några av Afrikas främsta ornitologer träskonäbben bland de 5 fåglar de helst ville möta, trots svårigheten. I dag, när den globala populationen minskar och uppgår till högst 5 300 individer, har intresset för arten knappast blivit mindre.

I Katavi nationalpark kan man också observera flera andra intressanta arter, däribland afrikansk saxnäbb (Rynchops flavirostris), spatelblåkråka (Coracias spatulatus) med ljusblå buk och lång kluven stjärt, stierlingspett (Dendropicos stierlingi), kurrichanetrast (Turdus libonyana), miombostenstrast (Monticola angolensis) och bredstjärtad paradisänka (Vidua obtusa) med sin påfallande stjärt.

I västra och södra Tanzania finns arnotstenskvätta (Myrmecocichla arnotti). Den andra delen av det vetenskapliga namnet, arnotti, kommer från samlaren Arnotts efternamn, enligt den ursprungliga artbeskrivningen. Samlarens faktiska efternamn stavades dock med ett enda "t": David Arnot. Namnet som ornitologerna registrerade har ändå blivit kvar. Så kan ett felaktigt nedtecknat fågelnamn leva vidare länge.

Dickinsonfalk (Falco dickinsoni) förekommer fortfarande i denna del av Tanzania, även om arten inte längre observeras längre norrut i landets västra delar. Sammantaget framstår Katavi nationalpark som en ekologiskt varierad och ornitologiskt intressant plats, med gott om utrymme för fortsatt fältarbete. Den väntar på fågelskådare som är beredda att ta sig djupt in i våtmarkerna.

Rukwasjön

Rukwasjön ligger sydost om Katavi nationalpark och löper parallellt med Afrikas djupaste sjö, Tanganyikasjön. Rukwasjön är betydligt kortare, men har samma geologiska ursprung som en del av Great Rift Valley, eller en gren av den. Skillnaden i djup är markant. Tanganyikasjön når 1 471 m som mest och har ett medeldjup på 570 m, medan Rukwasjön i genomsnitt är drygt 3 m djup. Med tanke på det grunda vattnet är det inte förvånande att Rukwasjön vid vissa tillfällen har torkat ut. Vissa källor anger också att sjön hyser Tanzanias största krokodilpopulation.

Rukwasjön får vatten från flera floder men saknar utlopp. Den omges av träsk med vass- och papyrussnår, medan de intilliggande låggräsängarna ofta översvämmas. Dessa näringsrika miljöer ger goda förutsättningar för många fågelarter. Samtidigt har miljövårdare uttryckt oro efter upptäckten av betydande heliumfyndigheter i sjön. Sedan mitten av 1900-talet har dessutom gruvdrift, däribland guldbrytning, lett till att kvicksilver släppts ut i sjön. Rapporter pekar på omfattande påverkan på det lokala ekosystemet till följd av jordbruksexpansion, avskogning av kustnära skogar samt byggandet av dammar och bevattningssystem längs de floder som förser Rukwa med vatten.

Över 350 fågelarter har registrerats vid Rukwasjön. På grund av områdets avlägsenhet och begränsade tillgänglighet kan det tillgängliga underlaget ändå vara ofullständigt. Vit pelikan (Pelecanus onocrotalus) och andra vattenfåglar förekommer vid sjön. Den vita pelikanen kan bli 180 cm hög och har en näbb på 29–47 cm. Den stora strupsäcken rymmer utan problem stora fiskar ur ciklidfamiljen, som är en föredragen föda, och ibland även ungar av andra fågelarter. Pelikanerna är utpräglade köttätare. Strupsäcken hos en vit pelikan kan rymma upp till 4 kg fisk åt gången.

Rukwasjön är känd som Afrikas största livsmiljö för vit pelikan (Pelecanus onocrotalus). Den vidsträckta sjön hyser en stor häckningskoloni med tiotusentals individer. De senaste observationerna nämner omkring 80 000 pelikaner. Vita pelikaner föredrar grunda sötvattensmiljöer med relativt varmt vatten, vilket gör Rukwasjön till en lämplig miljö för arten.

Sjöns vatten lockar också många andra fågelarter. Här finns bland annat vitvingad tärna (Chlidonias leucopterus), sporrgås (Plectropterus gambensis) och bronsibis (Plegadis falcinellus). Afrikansk saxnäbb (Rynchops flavirostris) kan också observeras här och känns lätt igen på den tydliga orange näbben, synlig även på avstånd. Saxnäbbar bildar ofta kolonier med flera dussin par och rör sig tillsammans med andra arter, vilket gör området givande för erfarna fågelskådare.

I närheten av Rukwasjön finns möjlighet att se tanzaniavävare (Ploceus reichardi), en endemisk art i Tanzania. Dessa vävare trivs särskilt i våtmarker, framför allt i områden med täta vassbälten. De bildar ofta stora kolonier, och de olivgula ryggarna och flankerna framträder tydligt mot det gröna gräset.

Vid sjön och i dess omgivningar har enstaka observationer av den svårfunna träskonäbben (Balaeniceps rex) rapporterats, även om förekomsten är osannolik. Även dvärgflamingo (Phoeniconaias minor) har noterats, sannolikt som flyttande besökare snarare än bofast art. Andra arter som har observerats vid Rukwasjön är rödfalk (Falco naumanni), kornknarr (Crex crex), stäpphök (Circus macrourus) och ibland svartvingad vadarsvala (Glareola nordmanni). Sjöns grunda vatten gör den dessutom attraktiv för vårttrana (Grus carunculata).

Våtmarkerna spelar en avgörande roll för denna art. Totalt finns bara 2 tranarter i Tanzania: vårttrana och svart krontrana. Båda är hotade. Vårttrana (Grus carunculata) har ett något bättre läge än svart krontrana (Balearica pavonina), men hotas fortfarande av förlust av livsmiljöer till följd av våtmarksförsämring. Det är viktigt att hålla avstånd till tranor, särskilt när de har ungar. De kan bli skrämda och aggressiva och i vissa fall attackera människor.

Sjödalen betraktas som den sydligaste livsmiljön för struts (Struthio camelus) i Tanzania. Strutsar dras till öppna ytor där gräset inte överstiger 1 m. Vatten är inte särskilt viktigt för dem, eftersom de får i sig tillräckligt med vätska via födan, men sjödalen ger ändå lämpliga betesmiljöer.

Vass på översvämmad mark lockar också rördrom (Botaurus stellaris), en typisk vadarfågel som är mycket skicklig på att gömma sig i vassbälten. Fjäderdräkten är anpassad för att smälta in bland torra stjälkar, särskilt när fågeln står på ett ben med utsträckt hals och upplyft huvud. Genom att efterlikna en grupp vasstrån kan rördrommen stå i denna position länge, antingen medan den väntar in fisk, grodor och insekter eller när fara närmar sig.

Området besöks också av svart stork (Ciconia nigra), en skygg och tydligt tecknad art. Att se den nära sjön kräver tur. Svarta storkar undviker människor, och mycket av deras liv är fortfarande dåligt känt. Bäst chans finns längs sjöns södra och östra stränder, där de övervintrar efter flytten från Europa och Asien.

Andra intressanta arter att söka efter vid Rukwasjön är mindre sumphöna (Zapornia pusilla), även kallad marsh crake. Den är i genomsnitt 18 cm lång och väger bara 20–50 g. Leta efter den i snår nära vatten eller bland flytande växter. Andra arter att notera är bennettspett (Campethera bennettii) och nubisk spett (Campethera nubica), samt den lilla rovfågeln aftonfalk (Falco vespertinus).

En population av vitstjärtad lärka (Mirafra albicauda) är känd från Rukwasjöns sydöstra strand. Arten förekommer bara i några få isolerade populationer i Afrika, och det pågår diskussioner om underarter. Den lokala varianten kallas Mirafra albicauda rukwensis. Fåglarna sjunger i flykten och låter melodin bära medan de hovrar omkring 30 m över marken. Därefter faller vitstjärtad lärka snabbt ned och springer en kort sträcka för att avsluta sångflykten.

Loazi-Kalambo skogsreservat och närliggande områden

Väster om Rukwasjön ligger högplatån Ufipa, mellan 2 gamla Rift Valley-sjöar: Tanganyika och Rukwa. Platån ligger över 2 000 m över havet och omges av miomboskogar på sluttningarna. På själva platån finns en sjö och ett träsk, liksom flera våtmarksdalar på västra sidan. Området är särskilt intressant eftersom många arter här oftare förknippas med Centralafrika än med Östafrika. Skogsreservaten och floderna som rinner genom dem lockar varierade lokala fågelpopulationer.

En viktig art att söka efter i regionen är denhamtrapp (Neotis denhami). Den var tidigare talrik på platån och ansågs utgöra Tanzanias största population, men dagens förekomst är osäker. Arten hotas av expanderande betesmarker och riskerar att försvinna lokalt.

Brun amarant (Lagonosticta nitidula), angolalärka (Mirafra angolensis) och laurasångare (Phylloscopus laurae) är andra centralafrikanska arter som har observerats i området. Ornitologen Wolfrid Rudyerd Boulton gav laurasångaren namn efter sin hustru, som samlade in det första exemplaret som användes för artbeskrivningen. Dessa 3 arter förekommer längs Tanganyikasjöns sydöstra strand, i den nordligaste delen av sina utbredningsområden. De är svåra att hitta i andra delar av Tanzania, vilket gör skogsreservaten på Ufipaplatån till en särskilt intressant plats för observationer.

På platån kan man hitta afrikatrast (Turdus pelios) och västcitril (Crithagra frontalis). Deras övriga populationer ligger långt bort i andra delar av landet. Detsamma gäller svarttyglad cistikola (Cisticola nigriloris) och gulstreckad bulbyl (Phyllastrephus flavostriatus).

Här finns också Fülleborns sporrpiplärka (Macronyx fuelleborni), en uttrycksfull sångfågel i familjen ärlor. Den kännetecknas av gul strupe och bröst, med ett svart V-format band över strupen. Arten har 2 underarter, varav 1 enbart förekommer i sydvästra Tanzania, medan den andra även finns i grannländer. Båda underarterna kan förekomma i Loazi-Kalambo skogsreservat och närliggande områden. Namnet hedrar Friedrich Fülleborn, en tysk läkare med inriktning på tropiska sjukdomar och parasitologi. Dr Fülleborn bedrev omfattande forskning i dessa avlägsna regioner under den tid då Tanzanias fastland stod under det tyska rikets kontroll. Hans namn återkommer också i vetenskapliga namn för andra arter, däribland Fülleborns ciklid, en endemisk fisk i Nyasasjön, och Trioceros fuelleborni, en kameleont endemisk för Tanzania.

En annan tydligt tecknad fågel i platåns skogar är miomboskäggfågel (Tricholaema frontata). Även denna art är typisk för Centralafrika och lever i tät miomboskog, vilket antyds av det engelska namnet. Här förekommer miomboskäggfågel sida vid sida med rödmaskad skäggfågel (Tricholaema diademata), utan att populationerna blandas. Arterna är närbesläktade, men den senare väljer oftare öppnare marker: ängar med spridda träd och snår av akacia.

Skogarna på Ufipaplatån hyser anchietasolfågel (Anthreptes anchietae) och bocageakalat (Sheppardia bocagei), ytterligare 2 arter med tydlig centralafrikansk anknytning. Den senare är fortfarande dåligt känd, vilket gör ett fynd i Loazi-Kalambo skogsreservat särskilt intressant för fågelskådare.

Två andra arter från Central- och Östafrika, rosenstrupig sporrpiplärka (Macronyx ameliae) och gräshoppsfink (Paludipasser locustella), håller till i mer öppna miljöer, särskilt på översvämningsmarker. Båda kan hittas på våta ängar med låg vegetation. Gräshoppsfinkar lever nästan helt markbundet.

I dessa områden finns många fler ovanliga arter, fler än vad som ryms i en kort översikt. Ett exempel är rödhättad sylvietta (Sylvietta ruficapilla), för vilken platåns skogar och Rukwasjöns strand utgör den nordligaste delen av utbredningen. Sundusjön på platån lockar sydafrikansk dykand (Netta erythrophthalma), rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola) och skäggdopping (Podiceps cristatus). Skäggdoppingen betraktas som en alltmer sällsynt art i Östafrika. Bland endemiska arter kan tanzaniavävare (Ploceus reichardi) påträffas här.

Mahale Mountains nationalpark

Mahale Mountains nationalpark ligger vid Tanganyikasjöns östra strand. Parken omfattar en skogsklädd bergskedja. Här finns inte lika många registrerade fågelarter, omkring 200, vilket bland annat beror på att regionen är svagt undersökt ur ornitologisk synvinkel. Artmångfalden antas vara större, och nationalparken väntar fortfarande på fler fältstudier och engagerade fågelskådare. Denna höghöjdszon ligger, liksom Ufipaplatån, öster om Tanganyikasjön, men biomerna skiljer sig tydligt åt.

I nationalparkens skogsområden finns arter som kungweapalis (Apalis argentea), vars lokala underart är endemisk för området. Detsamma gäller underarter av bland annat gulstreckad bulbyl (Phyllastrephus flavostriatus), gulstrupig skogssångare (Phylloscopus ruficapilla), gulbukig flikögon (Platysteira concreta), brunbröstad alethe (Chamaetylas poliocephala) och flera andra.

En art i samma grupp förtjänar ett särskilt omnämnande. Praktjuvelsolfågel (Cinnyris regius) är en färgstark art, där hanarna visar gula, gröna, blå, röda, violetta och ibland metalliska toner. Solfåglar är små fåglar med långa, nedåtböjda näbbar. De rör sig snabbt mellan blommor och kan hovra i luften när de födosöker. Solfåglar betraktas ofta som den afrikansk-asiatiska motsvarigheten till de välkända amerikanska kolibrierna. Mer än 50 arter av solfåglar har observerats i Tanzania.

Även en annan art i Mahale Mountains kan betraktas som endemisk: tanzaniavävare (Ploceus reichardi).

Andra arter i nationalparkens skogar vid Tanganyikasjön omfattar grå pungmes (Anthoscopus caroli). Den har flera underarter, varav 1 har hittats här. I närheten, på Ufipaplatån, förekommer ytterligare en underart av samma mes.

Stuhlmannstare (Poeoptera stuhlmanni) är mycket sällsynt i Tanzania och verkar främst ha observerats längs Tanganyikasjöns strand. Nästan detsamma gäller bambusångare (Locustella alfredi). Arten är fortfarande dåligt känd. Ett fynd i Tanzania och en registrerad observation på karta vore därför värdefullt.

Andra arter som observerats här är kanelbröstad biätare (Merops oreobates), berggylling (Oriolus percivali), grå larvätare (Ceblepyris caesius), wallerstare (Onychognathus walleri), sharpestare (Poeoptera sharpii) och vitstjärnig skvätta (Pogonocichla stellata).

Gyllingfink (Linurgus olivaceus) och sydcitril (Crithagra hyposticta) är tydliga inslag i skogarna och omgivningarna kring Mahale Mountains. Därtill finns flera iögonfallande solfåglar, bland annat bronssolfågel (Nectarinia kilimensis) och skogsdubbelkragad solfågel (Cinnyris fuelleborni).

Finbandad spett (Campethera taeniolaema) är ytterligare en intressant fågel i området. Alla betraktar den inte som en egen art; många källor klassar den som en underart av tullbergspett (Campethera tullbergi).

Ugalla River nationalpark

50 km öster om Katavi nationalpark ligger den föga kända Ugalla River nationalpark, som fick nationalparksstatus 2019. Dessförinnan ingick området i Ugalla River viltreservat i mer än ett halvt sekel. Floden slingrar sig genom savannerna i centrala Tanzania, västerut mot Moyowosis träsk och vidare till Tanganyikasjön. Så stora vattenrika områden lockar naturligt många fåglar, däribland vattenfåglar. Utmaningen med denna nationalpark är att den är dåligt undersökt ornitologiskt. Tanzanias nationalparksmyndighet beskriver själv området som en oupptäckt skatt i Afrika.

Här finns mycket intressanta fåglar, för vilka våtmarkerna kring Ugalla River är den enda kända livsmiljön i hela Östafrika. Det gäller kastanjehuvad dunrall (Sarothrura lugens). Artens utbredning betraktas som fragmenterad: på kartan syns små isolerade områden utspridda över kontinenten. Fågelns utseende är väl beskrivet, men vi vet anmärkningsvärt lite om dess bon, ägg och ungar.

Detta är en av de sällsynta arter vars beskrivningar ofta saknar bilder. Vi skulle gärna visa hur fågeln ser ut, men fotografierna är mycket få. För en engagerad fågelskådare kan det vara en konkret utmaning: att resa till Tanzania, besöka Ugalla River nationalpark, hitta den svårfunna kastanjehuvade dunrallen och dokumentera den med bilder som blir värdefulla för fågelskådningsvärlden.

Populationer av vitkronad vipa (Vanellus albiceps) och kornknarr (Crex crex) har noterats här. Dessutom betraktas området som Tanzanias viktigaste livsmiljö för vårttrana (Grus carunculata). Eftersom arten har sårbar status är bevarandet av denna population och hela ekoregionen en viktig fråga. Ju fler fågelskådare som kommer hit, desto större uppmärksamhet får arterna och miljöerna som behöver skydd.

Utöver dessa arter finns afrikansk gapnäbbsstork (Anastomus lamelligerus), afrikansk ormhalsfågel (Anhinga rufa) och ägretthäger (Ardea alba) i nationalparken. Ägretthägrar rör sig långsamt eller står ofta helt stilla. Studier visar att en häger som står stilla kan fånga mer byte än en som rör sig långsamt. Ägretthägern är särskilt vacker strax efter ruggning, när långa fjädrar växer ut längs sidorna.

Kigosi och Moyowosi

Västra Tanzania har ett omfattande skyddat område som spelar en viktig roll för lokala fågelpopulationer. Det omfattar delar av Kigosi nationalpark, som nyligen bildades på platsen för ett tidigare viltreservat, och Moyowosi, som fortfarande har status som viltreservat. Båda områdena är uppkallade efter floderna som rinner genom dem. Ytterligare 3 floder ingår i det stora våtmarkssystemet i regionen. Det är samma våtmarker som i Ugalla River nationalpark, och de är lika bristfälligt undersökta.

Ändå har försök gjorts att uppskatta lokala fågelpopulationer. Det finns uppgifter om sandtärna (Gelochelidon nilotica), vitvingad tärna (Chlidonias leucopterus), vitryggig and (Thalassornis leuconotus), rödmagad häger (Ardeola rufiventris), rallhäger (Ardeola ralloides), goliathäger (Ardea goliath), purpurhäger (Ardea purpurea) och mellanhäger (Ardea intermedia). Utöver mellanhäger har även ägretthäger (Ardea alba) setts här. Hägrar och ägretthägrar häckar ofta tillsammans, vilket gör att en enda flock kan ge flera arter på fågelskådarens lista.

En av de mest intressanta arterna i området är träskonäbb (Balaeniceps rex). Den är sällsynt, men förekomsten har dokumenterats i denna del av Tanzania. Uppgifterna om den lokala populationen är dock gamla, vilket gör det angeläget att bekräfta om träskonäbbar fortfarande finns i dessa träsk.

I de vidsträckta områdena Kigosi och Moyowosi kan man möta arter som dubbelbeckasin (Gallinago media), vårttrana (Grus carunculata) och sadelnäbbstork (Ephippiorhynchus senegalensis), den största av alla storkarter. Sadelnäbbstorken är inte bara tydligt tecknad utan också lätt att känna igen i flykten. Erfarna fågelskådare kan ofta identifiera den på långt håll genom den tunga näbben, som hålls sänkt och ger flykten en karakteristisk profil.

Tack för att du läste vår artikel om fåglarna i västra Tanzania. För en samlad översikt över landets viktigaste fågelskådningsområden, läs vår översiktsartikel "Tanzania. Top 10 Birdwatching Locations".

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar