Mawenzi: Kilimanjaros mindre kända topp

Mawenzi är en av de 3 vulkaner som bildar Kilimanjaro-massivet, tillsammans med Kibo och Shira. Trots att Mawenzi är en viktig del av Afrikas högsta berg hamnar den ofta i skuggan av sin större granne Kibo och är mindre känd som egen topp. Beroende på vilken rutt du väljer och hur vädret är ser du sannolikt Mawenzi under din Kilimanjaro-bestigning.

I den här artikeln går vi igenom var Mawenzi ligger, vad som gör berget särskilt, dess höjd och historien om bestigningarna av vulkanen. Du får också veta vilka djur som lever här.

Var ligger berget Mawenzi?

Mawenzi ligger 340 km söder om ekvatorn i Tanzania. Berget ingår i ett skyddat område – Kilimanjaro nationalpark – vilket gör det svårt för vem som helst att komma nära. Massbestigningar av Mawenzi Peak är inte aktuella, och Kilimanjaros klätterleder går vanligen mot toppen av den närliggande vulkanen Kibo.

Mawenzi är en vulkan som hade utbrott för omkring 1 miljon år sedan. Efter ett senare utbrott och kraftig erosion sprack konen, och mycket av det mjukare berget eroderades bort. Kvar i dag finns taggiga toppar och skarpa formationer av stelnad lava.

Bara erfarna alpinister bör försöka bestiga Mawenzi. Även för dem kan bestigningen vara riskfylld. Parkmyndigheten tillåter endast experter med rätt utrustning att klättra på Mawenzi Peak, och bara tillsammans med kvalificerade guider som kan berget väl.

Hur högt är Mawenzi Peak?

Huvudtoppen, som gör Mawenzi till Afrikas 3:e högsta topp, ligger 5 149 m över havet. Den heter Hans Meyer Peak, efter den första personen som lyckades nå Kilimanjaros högsta punkt – Uhuru Peak, 5 895 m över havet på Kibo. Meyers försök att bestiga Mawenzi misslyckades däremot, vilket visar hur krävande den här toppen är.

Om vi betraktar Mawenzi som ett separat bergMawenzi kan betraktas separat från den centrala Kilimanjaro-vulkanen Kibo. Konens bas ligger på sadeln mellan de 2 bergen, på 4 300 m över havet. Höjdskillnaden mellan Kibo och Mawenzi blir därmed 849 m. Som jämförelse är höjdskillnaden mellan de separata Himalayatopparna Everest och Lhotse ännu mindre – endast 610 m. skulle höjden ge berget en tydlig 3:e plats bland Afrikas 10 högsta berg. Det skulle ligga bara 50 m efter berget Kenya, som når 5 199 m över havet.

Finns det fler toppar på Mawenzi?

Utöver Hans Meyer Peak och Oehler Buttress väster om den finns flera andra betydande toppar:

• Nordecke, 5 136 m, med North East Ridge, North Spur och North West Ridge
• Purtscheller Peak, 5 120 m, uppkallad efter Ludwig Purtscheller, Hans Meyers klätterpartner, med West Ridge
• Borchers Peak, 5 115 m, uppkallad efter sponsorn av expeditionen 1938
• Klute Peak, 5 096 m, uppkallad efter Fritz Klute, den första som besteg berget, med Middle Buttress i öster
• Latham Peak, 5 087 m, uppkallad efter läkaren och upptäcktsresanden Dr. Donald Latham
• Londt Peak, 4 945 m, uppkallad efter den sydafrikanske klättraren George Londt, med South West Ridge, Londt's Ridge, South Ridge, South East Ridge och East Ridge
• Wissmann Peak, 4 805 m, uppkallad efter den tyske kolonialtjänstemannen Hermann von Wissmann

Terrängens viktigaste rännor och väggar är:

• North Corrie mellan North Ridges
• South Corrie mellan Londt's Ridge och South Ridge
• Wets Corrie mellan West Ridge och South West Ridge
• South West Corrie mellan South West Ridge och Londt's Ridge
• North West Corrie mellan Oehler Buttress och West Ridge

Finns det sjöar eller floder på Mawenzi?

Utöver topparna har berget några intressanta inslag. Ett av dem är Mawenzi Tarn, en liten sjö norr om toppen i området North Corrie. Sjön är särskild eftersom den saknar utlopp. 

Går det att bada i Mawenzi Tarn? Enligt The Journal of the Kilimanjaro Mountain Club, nummer 7, hölls en informell simtävling i Mawenzi Tarn under expeditionen 1976. Gruppen gick ner från Mawenzi Hut till sjön för en paus. 2 deltagare erbjöd sig att simma för de andra. Tack vare gynnsamt väder den här dagen i början av juni kunde tävlingen genomföras. Den slutade oavgjort, och klättrarna var nöjda med resultatet.

I närheten har den kända Tsavo-floden sin källa och rinner nerför bergets nordöstra sluttningar in i Kenya. Tsavo-floden är ökänd för de människoätande lejonenUnder stora delar av 1898, i samband med arbetet på Uganda Railway i Östafrika, attackerade 2 manlösa lejon vid upprepade tillfällen indiska arbetare som byggde en bro. Det ovanliga beteendet, vars orsaker fortfarande inte är helt klarlagda, ledde till att lejonen dödade flera dussin människor och skadade många fler under 9 månader.  Modern isotopanalys av lejonens ben och hår visade att det ena lejonet hade ätit 24 människor, medan det andra hade dödat 11. Båda lejonen spårades till slut upp och sköts av den brittiske officeren John Patterson, som ansvarade för brobygget. Patterson skrev senare en bok om händelserna, The Man-Eaters of Tsavo, som inspirerade den välkända filmen The Ghost and the Darkness med Val Kilmer och Michael Douglas. som satte skräck i området under bygget av en bro över floden 1898.

Vad betyder namnet ”Mawenzi”?

På bergets södra sluttningar har chaggafolket traditionellt levt. Namnet kommer från chaggaspråket, där ”kimawenze” kan översättas med ”förstörd” eller ”inskuren”. De här betydelserna speglar bergets karga utseende, med taggiga och utskjutande klippformationer.

Det närliggande berget Kibo fick sannolikt också sitt namn av lokalbefolkningen. Forskare hänvisar till ordet ”kipoo”, som kan översättas från chagga som ”fläckig”. Det syftar på Kibos utseende: mörka klippartier syns tydligt mot den vita snöhätta som täcker toppen.

Namnet ”Kilimanjaro” för hela massivet anses komma från swahili, ett språk som talas i stora delar av Tanzania. Det består av 2 ord: ”kilima”, som betyder ”berg”, och ”njaro”, som betyder ”lysande” eller ”vit”. Tillsammans ger de betydelsen ”det lysande berget”. Namnet lyfter fram Kibos tydligaste kännetecken – den vita snön som glimmar i solen under klara dagar.

Vem nådde Mawenzi Peak först?

Den första lyckade bestigningen av Kilimanjaros högsta topp, Uhuru Peak, ägde rum 1889 och blev en viktig milstolpe i Kilimanjaros klätterhistoria. 2 européer genomförde bestigningen: Hans Meyer och Ludwig Purtscheller. De försökte också bestiga Mawenzi Peak men fann toppen för svår. Trots 3 försök lyckades de inte nå toppen.

Andra försök att bestiga den här toppen är sämre dokumenterade. Genom åren har klättrare försökt nå den högsta punkten men ofta hamnat på andra toppar av misstag. För många blev det ändå deras främsta prestation.

År 1912, 23 år senare, nådde till slut ett annat klätterpar Mawenzi Peak och gav toppen namn efter Hans Meyer. Det var de tyska upptäcktsresandena Fritz Klute och Eduard Oehler som lyckades. Expeditionens huvudmål var att utforska och fotografera Kilimanjaro. De tillbringade 4,5 månader i höghöjdsområdena ovanför den tropiska skogen och nådde toppen den 29 juli 1912.

De besökte även Kibo-kratern och gick runt hela Shira-platån, den kollapsade övre delen av den ursprungliga Kilimanjaro-vulkanen. Deras noggranna arbete resulterade i en detaljerad karta över Kilimanjaro, där glaciärernas gränser på Afrikas tak dokumenterades. Kartan gav viktig kunskap om glaciärernas utbredning i början av Kilimanjaro-expeditionernas historia. Först 50 år senare, med hjälp av flygfotografering, skapades en karta med liknande precision.

Forskarnas namn lever kvar i flera geografiska namn på Kilimanjaro. En av de högsta punkterna på Shira-vulkanen heter till exempel Klute Peak. Oehlers namn finns bevarat i flera topografiska formationer, bland annat ryggar och dalar.

Bestiger människor Mawenzi i dag?

I dag finns flera rutter till toppen. Den enklaste startar från sadeln mellan Mawenzi och Kibo. Det finns också en nordlig rutt via Rongai-rutten och en sydlig rutt som viker av från Marangu-rutten. Alla rutter möts vid ett läger, där klättrarna påbörjar den sista delen mot toppen.

Det finns 2 läger på berget: Mawenzi Tarn på 4 330 m över havet och Mawenzi Hut på 4 600 m över havet.

För att få tillstånd från nationalparken måste du vara en erfaren klättrare och ha en kvalificerad lokal guide med dig.

Den obligatoriska utrustningen för klättrare omfattar rep, sele, stegjärn, karbiner, isyxa, hjälm och annan utrustning. Den fullständiga listan finns på Tanzania National Parks Authoritys webbplats. Klättrare som känner till toppen rekommenderar att både uppstigning och nedstigning startar tidigt på morgonen, när klipporna är frusna. Under dagen, i stark sol, kan stenras förekomma.

Har det skett olyckor på Mawenzi Peak?

Eftersom Mawenzi inte är ett vanligt mål för bestigningar och expeditionerna är strikt reglerade är dödsfall bland klättrare antingen mycket sällsynta eller dåligt dokumenterade. Detaljerade register visar inga dödsfall.

I 1974 års nummer av The Journal of the Kilimanjaro Mountain Club finns dock en kort notis om en olycka. Under 1960-talet försökte klättrarna Fred Stevenson och en följeslagare nå Mawenzi Peak via den norra Kikalewa-leden, men båda omkom. Närmare detaljer om händelsen anges inte.

Mer information om dödsfall på Kilimanjaro – särskilt på den närliggande toppen Kibo – finns i vår särskilda artikel. Den går igenom de mest uppmärksammade tragiska händelserna på Kilimanjaro och redovisar dödlighetsstatistik, med de vanligaste dödsorsakerna bland klättrare och bärare.

En annan stor och tragisk händelse kopplad till Mawenzi var kraschen med ett Douglas DC-3 i maj 1955. Planet var på väg från Dar es Salaam till Nairobi när det kolliderade med berget från sydost. Alla 20 personer ombord omkom, däribland 16 passagerare och 4 besättningsmedlemmar. Vid tillfället låg berget dolt i tät molnighet, vilket gjorde att piloten inte såg klipporna framför sig. På 4 630 m höjd träffade planet Mawenzis klippvägg och exploderade vid nedslaget. Det är fortfarande den dödligaste flygolyckan i Tanzania.

Sökinsatsen efter olycksplatsen för Douglas DC-3 genomfördes flera år senare, i mars 1964. På grund av den svåra terrängen gick det inte att hämta alla kvarlevor och föra dem ner till dalen för begravning. Sluttningen i kraschområdet är mycket brant, vilket gjorde att vrakdelar och kroppar gled flera hundra meter nedåt.

Expeditionsmedlemmar från Kilimanjaro Mountain Club samlade ihop alla ben som hittades nära olycksplatsen. Kvarlevorna lades på en plats och täcktes med stenar och bärgade delar av planet. Ett träkors restes på stenröset för att markera platsen. Arbetet ledde till att en minnesplats skapades, och detaljerna om expeditionen finns i det 3:e numret av The Journal of the Kilimanjaro Mountain Club.

I dag är det nästan omöjligt att hitta kvarlevorna efter de omkomna. Stora rovfåglar med benätande beteende lever på Mawenzi. De har sannolikt sedan länge ätit upp rester från olyckan. Fåglarna kallas ibland Kilimanjaros ”renhållare” på grund av sin roll i att rensa området.

Lammgamar: Mawenzis kraftfulla invånare

Dessa fåglar, kända som lammgamar eller lammergeier (Gypaetus barbatus), är stora. Vissa individer väger upp till 7 kg. De är lätta att känna igen på håll tack vare sin diamantformade stjärt och sitt breda vingspann, i genomsnitt 2,5 m.

Specialiserade asätare

Dessa fåglar seglar över berg och slätter i jakt på föda. Till skillnad från de flesta asätare har lammgamar en specialiserad diet och livnär sig främst på ben. Ben utgör omkring 85 % av födan. Särskilt eftertraktad är märgen i större djurben, ofta från hovdjur som antiloper i området kring Mawenzi. 

Lammgamar häckar ofta i klippor och raviner, där de håller utkik efter kadaver. Ibland jagar de också levande byten. Observationer visar att de kan angripa andra fåglar och till och med sköldpaddor.

Hur kan en lammgam äta ett helt ben eller komma åt en sköldpadda skyddad av sitt skal? Fågeln använder en effektiv teknik: den går ner till marken, griper benet med sina starka klor och stiger sedan uppåt med bytet. Ibland väger benet nästan lika mycket som fågeln själv. 

När lammgamen har nått höjd släpper den benet, så att det faller och går sönder i mindre delar. Proceduren upprepas flera gånger tills benet har krossats i hanterbara bitar och märgen blir åtkomlig. Lammgamen använder en liknande teknik med sköldpaddor.

När lammgamar inte hittar kadaver jagar de ibland små däggdjur, till exempel harar. Även då är det främst benen de är ute efter, och de använder samma metod.

Lammgamar väntar ofta i närheten medan marklevande asätare, exempelvis hyenor, äter av kadaver. De avvaktar tills hyenorna är klara med köttet och har lämnat benen kvar. Strategin kräver betydligt mindre energi än att upprepade gånger bära tunga ben upp i luften.

Ett intressant faktum är att lammgamar sväljer små ben hela. Deras magsäckar har mycket hög syrahalt, vilket gör att de kan bryta ner ett ben de har svalt inom 1 dygn.

Varifrån kommer namnet?

Namnen på dessa rovfåglar är beskrivande. På engelska kallas de ”Bearded Vultures” på grund av den tydliga tofsen av styva fjädrar under näbben, som liknar ett skägg. Det vetenskapliga artnamnet barbatus har samma betydelse och kommer från latinets barba, ”skägg”.

Släktnamnet Gypaetus är en variant av det forngrekiska ordet för ”gam” eller ”örn”. Namnet ”lammergeier” kommer från tyskan, där ”lamm” betyder ”lamm” och ”geier” betyder ”gam”. Namnet speglar en historisk missuppfattning bland herdar, som ofta såg fåglarna bära stora ben och felaktigt trodde att de dödade får. Trots detta är lammgamen känd i flera kulturer, eftersom den även lever i områden långt utanför Afrika.

Lammgamens utbredning sträcker sig bortom Östafrika till de norra och södra delarna av kontinenten, liksom till Europa och Asien. Lammgamar har till exempel observerats i Himalaya på upp till 7 500 m över havet. Deras vanligare livsmiljö ligger däremot mellan 1 000 och 5 000 m över havet. Den övre höjdgränsen beror på hur höga bergen är i området. På Mawenzi finns lammgamar omkring 4 500 m över havet.

Lammgamens bevarandestatus

Lammgamar världen över står inför flera av de problem som drabbar många fågelarter: försämrade livsmiljöer, minskad tillgång på föda samt kollisioner med kraftledningar och vindturbiner. Dessutom förgiftas fåglarna ibland, antingen avsiktligt eller oftare oavsiktligt. Giftiga ämnen kommer ofta in i kroppen via rester av tamdjur. Det största hotet är veterinärmedicinskt diklofenak, som används i djurhållning.

I Nepal störs lammgamar av människor som förstör bon och tar ungar, drivna av föreställningen att fåglarna för med sig välstånd. I Afrika är de främsta hoten mot dessa rovfåglar kollisioner med kraftledningar och förgiftning vid avfallsplatser, där människor ofta förgiftar hundar. Även om lammgamarna på Mawenzi utsätts för hoten i mindre omfattning påverkas de fortfarande av mänsklig aktivitet. Kilimanjaro nationalpark är inte tillräckligt stor för att täcka hela livsmiljön för dessa stora fåglar.

Lammgamens population minskar globalt. Enligt experter finns det mellan 1 675 och 6 700 vuxna individer. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har klassificerat arten som nära hotad.

Vanligt namn: lammgam

Vetenskapligt namn: Gypaetus barbatus

Klass: fåglar

Kontinenter: Afrika, Eurasien

Livslängd: 21,4 år i det vilda

Föda: strikt köttätare

Storlek: 94–125 cm

Vikt: 4,5–7,2 kg

Bevarandestatus: nära hotad (NT)

Aktuell populationstrend: minskande

Förhoppningen är att dessa anmärkningsvärda fåglar fortsätter att leva på Mawenzis avlägsna sluttningar, där de är väl anpassade för att hitta föda, föda upp ungar och segla högt över bergen. Om du någon gång reser till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro, håll blicken mot himlen – med lite tur ser du lammgamar glida ovanför dig.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar