Malawisjön, Afrikas stora akvarium

En av världens mest intressanta sjöar ligger i Great Rift Valley-regionen i Östafrika. Det var här människans tidigaste historia tog sin början. Stämmer det att sjön har flest fiskarter i världen? Varför har den 2 namn, Nyasa och Malawi? Vad är särskilt med Malawisjön? Är det säkert att bada i Malawisjön? I den här artikeln går vi igenom det du behöver veta om sjön.

Om Malawisjön

Malawisjön är en av sjöarna bland de välkända afrikanska stora sjöarna.De afrikanska stora sjöarna omfattar, i fallande ordning efter yta: Victoria, Tanganyika, Nyasa, Turkana, Edward, Albert och Kivu. Alla ligger i Great Rift Valley-regionen. Du kan läsa om de största av dem, Victoria och Tanganyika, i vår blogg. Den här artikeln fokuserar på den sydligaste sjön, som ligger i det östafrikanska gravsänkesystemet.

Den vanliga uppfattningen är att Malawisjön bildades för omkring 2 miljoner år sedan genom vulkanisk aktivitet. Sjön får vatten från flera bifloder: den tanzaniska Ruhuhu River, de malawiska Rukuru-floderna (South och North), Dwangwa, Lilongwe, Bua samt Songwe, som utgör gräns mellan Tanzania och Malawi. Endast Shire River rinner ut ur sjön. Den börjar vid sjöns södra ände och fortsätter genom Malawi och Mozambique. Den största delen av vattenförlusten sker däremot genom avdunstning.

Malawisjön är världens 5:e största sötvattensjö sett till volym och den 9:e största sett till yta. I Afrika är den den 3:e största sjön och den 2:a djupaste. Ytan är nästan 30 000 km². Den är mycket stor, särskilt sedd uppifrån. Malawisjön är minst 560 km lång. Det är omkring 100 km kortare än världens längsta sötvattensjö, Tanganyikasjön. Storleken kan jämföras med sjöar som Michigan och Bajkalsjön. Sjöns längd motsvarar ungefär avståndet mellan London och Edinburgh, eller mellan New York och Pittsburgh – men fylld av vatten.

Sjön delas av 3 länder: Tanzania, Malawi och Mozambique. De 2 förstnämnda har en pågående tvist om sjön. Malawi kontrollerar den största delen av sjön och anser att gränsen mellan länderna går exakt längs strandlinjen. Tanzania menar däremot att även de intilliggande vattnen ligger under tanzanisk kontroll. Tvisten förs främst verbalt mellan politiker. I praktiken har Tanzania tillgång till en fjärdedel av Malawisjöns vatten, och området används av båda länderna.

Om du hör namnet Nyasasjön syftar det helt enkelt på Malawisjön. Eftersom staten Malawi gör anspråk på den större delen av sjön använder landet också namnet Malawisjön. Både sjön och staten bytte namn 1964. Före dess hette de Lake Nyasa respektive Nyasaland. Sådana kopplingar mellan platsnamn är vanliga i afrikansk toponymi. Fastlandet i dagens Tanzania hette till exempel Tanganyika före självständigheten, och namnet lever kvar i Tanganyikasjön. Läs mer om Tanganyikasjön i vår artikel.

En av Malawisjöns mest särpräglade egenskaper är att den rymmer fler fiskarter än någon annan sjö i världen. Många av dem är endemiska för sjön.

Fiskarter i Malawisjön

Liksom andra stora sjöar i Östafrika är Malawisjön en naturmiljö med mycket hög artrikedom bland fiskar. På grund av hur dessa sjöar bildades har de länge fungerat som slutna ekosystem. Evolutionen har därför skett isolerat från andra vattenmiljöer. Resultatet är många arter som inte finns någon annanstans på jorden.

Moderna uppskattningar visar att sjön hyser över 1 000 fiskarter. Studiet av faunan går relativt långsamt, men nya arter upptäcks regelbundet. I forskarvärlden registreras ungefär 1 ny art i veckan här. Ett annat viktigt faktum är att en ny art bland cikliderna, enligt forskare, kan bildas naturligt var 20:e generation. Vissa forskare antar därför att det totala antalet fiskarter i sjön kan överstiga 2 000.

De mest uppmärksammade fiskarna är förstås cikliderna. På grund av sina klara och varierade färger kallas de ibland för brokiga abborrar. Akvarister världen över söker efter dessa fiskar för att hålla dem i hemakvarier, där de kan observeras och studeras.

Ciklidarter i Malawisjön

Enligt aktuella uppskattningar finns minst 600 kända ciklidarter i Malawisjön. Bara omkring hälften av dem har studerats närmare. Andra uppskattningar placerar det totala antalet arter nära 800. Det är svårt att föreställa sig att alla dessa arter utvecklades ur en enda art, som en gång tog sig hit från den närliggande Tanganyikasjön.

Tilapia, utaka och mbuna

Alla lokala ciklider kan delas in i 3 grupper: tilapia, utaka och mbuna. Den sista gruppen är särskilt intressant genom sin särprägel och sitt utseende. Tilapia är vanliga också i andra delar av världen. De har lyckats anpassa sig till naturliga vatten i Asien, Nordamerika och Latinamerika. De finns till och med i Europa.

Utaka är en grupp ciklidarter vars namn ungefär kan översättas från lokala språk som ”de som lever i öppet vatten”. Fiskarna räknas som pelagiska, vilket betyder att de lever ute från stranden, antingen på djupet eller nära ytan. Bottenlevande arter silar i stället bottensand och hittar på så sätt föda i form av mikroorganismer. Utaka-fiskar äter plankton eller andra små fiskar och har därför en annan födokälla.

Unga utaka och honor är oftast ganska diskret färgade. Det ökar deras chans att överleva, eftersom de i öppet vatten själva kan bli byte för större rovdjur. Vuxna hanar kan däremot vara färgstarka. Därför kallas de också påfågelciklider. En riktigt stor ciklid är ofta en utaka.

De mest färgstarka och varierade cikliderna anses med rätta finnas i mbuna-gruppen. Om du känner någon akvarieentusiast kan du göra ett enkelt test: säg ordet ”mbuna” och se hur personen börjar le och tala engagerat om de här färgstarka fiskarnas utseende och beteende.

Själva ordet ”mbuna” betyder ungefär ”invånare bland klippor och stenar”. Fiskarna är så klara i färgen att de behöver gömma sig under stenar nära kustens klippor för att vara skyddade. De äter främst alger som växer på stora stenar. En mindre del av födan består av små kräftdjur och plankton.

De mest kända och populära representanterna bland mbuna-cikliderna är pseudotropheus, melanochromis och labidochromis. Namnen är svåra att uttala, men fiskarna är lätta att känna igen. Blått, gult, guld, ljusblått och svart förekommer i olika kombinationer och skapar ett mosaikliknande mönster. Färgteckningen består av fläckar i olika former och storlekar eller av långsträckta band längs hela kroppen. Malawisjön är ett naturligt akvarium i stor skala.

Nedan följer ett urval av arter som finns i dessa vatten:

• Hump-head (Cyrtocara moorii);
• Venustus hap, eller giraffe hap (Nimbochromis venustus);
• Eureka red peacock (Aulonocara jacobfreibergi);
• Nkhomo-benga peacock (Aulonocara baenschi);
• Flavescent peacock (Aulonocara stuartgranti);
• Red Zebra mbuna (Maylandia estherae);
• Lemon yellow lab (Labidochromis caeruleus).

Det här är bara en kort lista över några av de många fiskarter som finns i hundratal i Nyasasjön. Inte ens forskare kan alltid omedelbart reda ut klassificeringen av malawiska ciklider. Därför finns även en särskild grupp där dåligt studerade och ännu inte klassificerade arter tillfälligt placeras.

Ciklidernas överlevnadsbeteende

Malawisjöns ciklider har egenskaper som hjälper dem att överleva i en så tätbefolkad miljö: honorna ruvar äggen i munnen för att skydda dem från rovdjur. Ibland öppnar honan munnen efter att ynglen kläckts, så att de kan söka skydd om de hotas. Föräldrainstinkten är stark. Det är också intressant att enskilda stim skyddar sina livsmiljöer. De bevakar ett sfäriskt område och släpper inte in andra grupper. Oftast håller mbuna-fiskarna rovlevande representanter från utaka-gruppen på avstånd. Samma sak gäller enskilda hanar under lekperioden, när de hindrar konkurrenter från att komma in i reviret.

Vi har redan nämnt att nästan alla arter här räknas som inhemska och endemiska för Nyasasjön. De har alltså utvecklats i just detta vatten och lever bara här, utan att sprida sig till andra livsmiljöer. Ännu mer anmärkningsvärt är att vissa arter har knutits till mycket små platser, till exempel enskilda vikar. Bara forskare med god kunskap om denna ”fiskgeografi” vet vilka arter som finns i vilken del av sjön.

Andra fiskar i Malawisjön

Det är de inhemska ciklidarterna som har gjort denna afrikanska stora sjö så känd. Men många andra fiskar lever också i sjön. En intressant art är afrikansk ålmal, som har en långsträckt, ålliknande kropp. Fiskar i släktet Mastacembelus har ännu längre kroppar. Vid första anblick kan de likna ormar. De kan bli upp till 1 m långa.

En mycket ovanlig fisk är elefantfisken (Mormyridae). Den har en förlängd nos som påminner om en elefants snabel, därav namnet. Med nosen borrar fisken i sjöbottnens slam för att hitta föda. Den har också en särskild förmåga: med hjälp av starka muskler skapar den ett svagt elektriskt fält, som hjälper den att orientera sig i grumliga bottenvatten, hitta föda och upptäcka farliga rovdjur.

Andra fiskar i Nyasasjön är bland annat barbus, även kallad barb, prickig synodontis och redtail shark minnow, som är populär bland akvarister. Det finns också många andra arter som inte är ciklider men som ändå är endemiska för Nyasasjöns vatten.

Andra djur kring Malawisjön

Längs Malawisjöns stränder finns många andra djur. Den stora mängden fisk lockar afrikanska fiskörnar, som lever av sjöns rika fiskbestånd. Fiskörnen kan sitta länge i träden och spana efter stim av större fisk, för att sedan dyka och gripa bytet ur vattnet med sina kraftiga klor. Det finns så många afrikanska fiskörnar vid Malawisjön att grannlandet Malawi har avbildat fågeln i sitt statsvapen.

Fisk är däremot inte örnarnas enda föda. De jagar också mindre fåglar, ormar och till och med små sköldpaddor och krokodiler. Bland fåglarna runt sjön finns även skarvar, hamerkops och många andra arter.

Bland reptilerna märks många nilkrokodiler i Malawisjön. Den som vill se större däggdjur kan i området ofta möta flodhästar, antiloper och babianer. Klipphyraxar, även kallade dassies, lever också vid sjöns stränder. De flesta djuren finns i Lake Malawi National Park i landet Malawi.

Sjön rymmer också en annan intressant varelse som är värd att nämna: så kallade phantom midges, eller sjöflugor. De tillbringar större delen av livet som larver på sjöbotten i grunt vatten. De vuxna larverna stiger mot ytan, förpuppas och lyfter i stora svärmar, vilket skapar intrycket av rökmoln ovanför vattnet. Den som inte känner till detta drag hos Nyasasjön kan på avstånd tro att det rör sig om märklig rök, som stiger hundratals meter över vattnet och skymmer himlen.

Både larver och flugor är en viktig del av näringskedjan i sjöns ekosystem. De är inte farliga för människor. Lokalbefolkningen fångar dessutom flugorna för att laga proteinrik mat. Andra insekter i området som används som föda är compressed midges, huvudingrediensen i kunga-kakor, eller kungu. De används också till biffar eller burgare, och den färdiga rätten kan torkas för att senare rivas ner i grytor. För att förenkla insamlingen smörjs en panna med olja och förs genom luften i en flygande svärm, så att huvudingrediensen till kungu fastnar.

Malawisjön behöver skydd

Liksom många regioner i Afrika står Malawisjöns ekosystem inför ekologiska problem och hot mot den biologiska mångfalden. Fiskarna som gjort denna afrikanska sjö så känd blir till exempel allt färre. Mänsklig aktivitet påverkar utvecklingen både direkt och indirekt.

Under de senaste 20 åren har befolkningen på den malawiska sidan av sjön fördubblats. Det betyder först och främst att fisket också har ökat. De ciklider som många beundrar för sitt utseende fångas inte bara för försäljning som akvariefiskar, utan också som mat för lokalbefolkningen. Dessutom ökar jordbrukets belastning på Nyasasjöns vattenmiljö, vilket leder till att naturresurserna utarmas.

De mest tätbefolkade områdena ligger på sjöns sydvästra strand, inom Malawi. Odling i sjöns avrinningsområde leder ofta till jorderosion. Följden blir att olika sediment hamnar i Nyasasjön och hindrar solljuset från att tränga ner genom vattenmassan. Sjöns växtliv minskar, vilket innebär att växtätande fiskar får mindre föda och att deras populationer krymper. Det kan i sin tur leda till färre rovdjur.

Många unika endemiska fiskarter är nära utrotning, till exempel Ntchila. Populationen av den uppskattade Chambo har också minskat kraftigt. Biologer arbetar tillsammans med myndigheterna med program för att skydda regionens biologiska mångfald. Samtidigt försvåras arbetet av 2 faktorer: den snabba befolknings- och jordbrukstillväxten samt bristande samordning mellan regeringarna i de 3 länder som delar Nyasasjöns vatten: Malawi, Tanzania och Mozambique.

Sjöregionen påverkas också av globala hot. Vattennivån i sjön sjunker på grund av avdunstning. Det påverkar i sin tur klimatet i hela Malawisjöns avrinningsområde negativt. I regionerna nära Nyasasjön sker en gradvis temperaturökning, sannolikt kopplad till klimatförändringar.

Att göra vid Malawisjön

Ur ett turismperspektiv är Nyasasjön inte lika välbesökt som sina nordliga grannar, Victoriasjön och Tanganyikasjön. Natur- och djurlivsintresserade har ändå mycket att se här. Sjön och landskapet omkring den rymmer en stor variation av fiskar, fåglar samt stora och små djur som går att observera. På den malawiska sidan, på den södra halvön, ligger en relativt stor nationalpark: Lake Malawi National Park, upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Den omfattar både vattenområden och ett betydande landområde, där det utöver de djur som redan nämnts även lever leoparder. Det finns också andra skyddade områden i olika delar av sjöregionen, till exempel Liwonde National Park.

På den tanzaniska sidan, mindre än 50 km norr om sjön, ligger landets mest blomsterrika nationalpark, Kitulo, som poetiskt kallas Garden of the Gods. Huvudattraktionen är de blommande ängarna, framför allt med orkidéer men också med lobelior, liljor, astrar, aloe, pelargoner och andra växter. Totalt finns här 350 växtarter.

Växtrikedomen i Kitulo lockar många fjärilar och andra insekter. Det bidrar i sin tur till antalet ödlor, kameleonter, grodor och olika fåglar som också lever i parken. En del av parken består av skogsmarker: Livingston och Ndumbi. I Ndumbi finns dessutom ett 100 m högt vattenfall att besöka.

När det gäller vattenaktiviteter i Malawisjön går det att snorkla och dyka. Eftersom de färgstarka mbuna-fiskarna simmar inom 100 m från stranden behöver du inte gå ner på stora djup för att se denna undervattensmiljö.

Andra aktiviteter på sjön är båtturer och fiske. De 2 kan också kombineras. Det går dessutom att bada i sjön. Att döma av de rekord som regelbundet sätts av simmare från olika delar av världen är långdistanssimning här relativt populärt.

Det mest ovanliga rekordet sattes i april 2019 av Martin Hobbs. Han simmade hela Malawisjöns längd, uppdelad i etapper. För att ta sig från den ena änden av sjön till den andra, ungefär 570 km, behövde Martin 54 dagar. Varje dag försökte han simma omkring 11 km, även om det inte alltid var möjligt. Ibland satte dåligt väder stopp, och vid ett tillfälle hamnade han i en tornado. Han hindrades också av rädsla för krokodiler, men lyckligtvis finns de bara vid kusten och inte överallt.

Vi rekommenderar inte att upprepa Martin Hobbs extrema prestation, men Malawi är väl värt ett besök för den som vill se denna särpräglade naturmiljö, med sitt rika växt- och djurliv, på plats.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar