Fågelskådning vid Manyara-sjön, Tarangire och Maasai Steppe

Intressanta platser för fågelskådare i norra Tanzania är Serengeti, Ngorongoro, Natron-sjön, Arusha nationalpark och Kilimanjaro nationalpark samt Mkomazi nationalpark, som ligger bakom bergskedjorna Pare och Usambara, bland flera andra områden.

Bland de norra nationalparkerna finns 2 som är särskilt välbesökta: Manyara-sjön och Tarangire. De här platserna har varit kända långt utanför Tanzania sedan Ernest Hemingways tid. Tillsammans med sin fru reste han mycket genom de brittiska kolonierna, bland annat i de områden som i dag är Tanzania och Kenya. Här, i Serengeti, vid Manyara-sjöns stränder och nära dagens Tarangire nationalpark, stannade författaren under längre perioder. Han jagade, studerade lokal kultur och skrev bland annat reportageboken “The Green Hills of Africa” och novellen “The Snows of Kilimanjaro”. Redan på 1930-talet lockade Östafrikas rika djurliv och landskap många nyfikna och erfarna resenärer.

Både de stora nationalparkerna och områdena runt dem har fortfarande ett mycket rikt djurliv. Här finns också många fågelarter som fågelskådare gärna vill se och föra in på sina listor. I den här artikeln går vi igenom vilka fåglar du kan se under en fågelskådningsresa i Tanzania till Manyara-sjön, Tarangire och Maasai Steppe.

Manyara-sjön

Det större området omfattar sjön Manyara, hela nationalparken med samma namn, en del av sjön som ligger utanför parken samt Marang Forest Reserve, som reser sig ovanför nationalparken. Sjön är salt, men inte lika salt som Natron och Eyasi, eftersom den tillförs vatten från sötvattensfloder. Det största djupet överstiger knappt 3,5 meter, och enligt mätningar är medeldjupet mindre än 1 meter. En annan likhet med sjöarna ovan är de stora flamingoflockarna, ofta med flera tusen individer, som samlas vid Manyara. Sammantaget kan sjöns vatten locka mer än 2 miljoner vattenfåglar samtidigt, främst mindre flamingor (Phoeniconaias minor).

Vid Manyara-sjön lever också gulnäbbad stork (Mycteria ibis), rosaryggig pelikan (Pelecanus rufescens), maraboustork (Leptoptilos crumenifer), som ofta häckar i närheten av dem, samt gråhäger (Ardea cinerea).

På sjöns leriga stränder har vi sett flyttfåglar från Eurasien: övervintrande småfläckig sumphöna (Porzana porzana) och rödstrupig piplärka (Anthus cervinus). Öster om sjön, utanför nationalparken, fanns koncentrationer av roststjärtad vävare (Histurgops ruficaudus), en art som är endemisk för Tanzania och som föredrar översvämmade betesmarker under regnsäsongen. Även rödfalk (Falco naumanni) och stäpphök (Circus macrourus) observerades övervintrande där. Norr om sjön sågs också madagaskarrallhäger, även kallad Madagascar Pond Heron (Ardeola idae), en hotad art.

Manyara-sjön ger också livsmiljöer åt skedand (Spatula clypeata) ur andfamiljen, vit pelikan (Pelecanus onocrotalus), styltlöpare (Himantopus himantopus), skärfläcka med sin uppåtböjda näbb (Recurvirostra avosetta), kaspisk pipare (Charadrius asiaticus), dammsnäppa (Tringa stagnatilis), sandtärna (Gelochelidon nilotica) och flera andra arter som även förekommer vid sjöarna Natron och Eyasi samt i våtmarkerna i Yaeda Valley.

I själva Manyara nationalpark är omkring 400 fågelarter kända. Utöver de arter som redan nämnts finns rovfåglar som palmgam (Gypohierax angolensis) och ayresörn (Hieraaetus ayresii). Totalt har omkring 50 rovfågelarter observerats i parken.

Besökarnas uppmärksamhet dras ofta till färgstarka arter i nationalparken, som gråhuvad kungsfiskare (Halcyon leucocephala), silverkindad näshornsfågel (Bycanistes brevis) och grå krontrana (Balearica regulorum), känd för sin gyllene krona. Den sistnämnda arten räknas som hotad.

Den som vill se så många arter som möjligt i området bör räkna med ett större område än själva sjön och den avgränsade nationalparken. Det betraktas som mycket intressant för fågelskådning och är ett viktigt fågelområde. Det är också skälet till att Lake Manyara Biosphere Reserve inrättades här, med både nationalparken och omgivande marker. Totalt kan man räkna med omkring 600 fågelarter. Öster om sjön ligger dessutom Kwa Kuchinja Wildlife Migration corridor, där många djur rör sig från Manyara-sjön till Engaruk-bäckenet i norr och vidare till den närliggande Tarangire nationalpark.

Tarangire nationalpark

Nationalparken är främst känd för det stora antalet elefanter som lever i dess vidsträckta marker, där stora baobabträd står spridda. Tarangire omfattar kullar och lågt liggande våtmarker, vilket är typiskt för Maasai Steppe österut. Parken har fått sitt namn efter floden som rinner genom området norrut och mynnar i Burungi-sjön utanför nationalparken. Även sjön räknas som ett viktigt område för fåglar och biologisk mångfald.

I Tarangire finns mer än 500 fågelarter. Bland de mest utmärkande och lätta att lägga märke till är struts (Struthio camelus) och koritrapp (Ardeotis kori). Strutsen räknas som världens största fågel och kan med en träff döda ett lejon eller en människa, medan koritrappen är den tyngsta av alla flygande fåglar. Strutsar kan väga upp till 130 kilo och koritrappar upp till 20 kilo. För fågelskådare är buskpiplärka (Anthus caffer) särskilt intressant, eftersom den anses vara sällsynt i Östafrika.

Här är det också intressant att se den färgstarka rödgula barbetten (Trachyphonus erythrocephalus). Arten är känd för att ta över gamla myrstackar och termitbon, där den konkurrerar med manguster om skydd. En annan tydlig art som använder övergivna termitbon är praktblåkråkan (Coracias caudatus). Den bygger också gärna bo i döda träd. Fjäderdräkten är brokig: lila bröst, blå buk, grön nacke, klara blå linjer på vingarnas undersidor, mjukt bruna övre vingfjädrar, rödaktiga kinder och ett vitt frostfärgat streck i ansiktet. I grannlandet Kenya betraktas fågeln som en inofficiell nationalsymbol.

Här finns 8 arter av kungsfiskare, bland annat en av familjens minsta medlemmar, afrikansk dvärgkungsfiskare (Ispidina picta) med en kroppslängd på bara omkring 11 centimeter, och den största i Afrika –  jättekungsfiskaren (Megaceryle maxima), som når 46 centimeter i längd. Representanter för den senare arten lever nära flodbankar. Deras bon är långa tunnlar som fåglarna gräver med näbb och klor för att placera äggen längst in. Den genomsnittliga längden på sådana bon i flodbanken är 2 meter, och en gång hittades en tunnel som var 8,5 meter lång.

I Tarangire finns också 9 arter av näshornsfåglar. Namnet syftar på de stora utväxterna ovanför näbben, som liknar kohorn. De är svårsedda men mycket högljudda fåglar med skarpa läten. Om en sådan fågel fångas skriker den intensivt, något som blev känt efter de första försöken att tämja näshornsfåglar. Det är inte något man bör försöka med dessa särpräglade fåglar.

Den största av alla näshornsfåglar, sydlig hornkorp (Bucorvus leadbeateri), rör sig genom nationalparken och jagar orädd giftiga ormar, sköldpaddor, manguster och harar. Den är den enda egentliga rovfågeln inom familjen. Andra näshornsfåglar i Tarangire är silverkindad näshornsfågel (Bycanistes brevis), trumpetarnäshornsfågel (Bycanistes bucinator), afrikansk grå näshornsfågel (Lophoceros nasutus), östlig gulnäbbad näshornsfågel (Tockus flavirostris), von der Deckens näshornsfågel (Tockus deckeni) och nordlig rödnäbbad näshornsfågel (Tockus erythrorhynchus). Den sistnämnda arten stod modell för den välkända tecknade figuren Zazu i filmen Lejonkungen.

Den tanzaniska rödnäbbade näshornsfågeln (Tockus ruahae) förtjänar ett särskilt omnämnande. Som namnet antyder är den endemisk för Tanzania. Dessa näshornsfåglar sitter gärna i savannträd, där de vilar eller letar efter gnagare och insekter, men också efter frön och frukt eftersom de är allätare. Andra tanzaniska endemer i Tarangire är kilimanjaroglasögonfågel, även kallad Broad-ringed White-eye (Zosterops eurycricotus), och svarthuvad dvärgpapegoja (Agapornis personatus). Vissa ornitologer betraktar även fischers dvärgpapegoja (Agapornis fischeri), askglansstare (Lamprotornis unicolor) och roststjärtad vävare (Histurgops ruficaudus) som endemiska för Tanzania.

Maasai Steppe

Söder om Arusha nationalpark och Kilimanjaro nationalpark, mellan Tarangire nationalpark och Mkomazi nationalpark, ligger ett vidsträckt halv torrt gräsland. Det är en platå som i öster och sydost ramas in av bergskedjorna Pare, Usambara, Nguru och Nguuu. På själva platån syns då och då låga, ensamma berg och kullar. Vegetationen är sparsam eftersom det saknas floder och andra permanenta vattendrag, och under torra perioder finns det inget vatten alls. Elefanter, som vanligen lever i närliggande Tarangire, har observerats besöka området under regnsäsongen. Traditionellt har markerna använts av Maasai för boskapsbete. Steppen kallas Maasai Steppe och omfattar omkring 3 000 000 hektar.

Det är svårt att avgränsa ett tydligt fågelområde här, och på kartan markeras det därför ofta med en ungefärligt placerad cirkel. Trots det finns intressanta fåglar i området, som ännu inte är tillräckligt undersökt. Här nämner vi några arter som är värda uppmärksamhet, men uppgifterna om Maasai Steppe är fortfarande begränsade och området behöver studeras mer.

Hundratals häckningskolonier av svarthuvad vävare (Ploceus melanocephalus) har observerats här. Gamhjälmpärlhönan (Acryllium vulturinum), som fått sitt namn eftersom halsen och huvudet påminner om gamars, klarar sig väl i steppens torra områden. Akaciames (Melaniparus thruppi), dvärgbatis (Batis perkeo), fjällskriktrast (Argya aylmeri), stornäbbad siskin (Crithagra buchanani) och andra arter som anpassat sig till liv i vattenfattiga marker trivs på Maasai Steppes öppna ytor.

Klippiga kullar föredras av eminsångare (Cisticola emini). Vissa källor blandar ihop arten med en annan och kallar den Cisticola aberrans. På engelska heter de 2 arterna Lazy Cisticola och Rock-loving Cisticola. Det är den andra arten som lever vid foten av Maasai Steppe i Tanzania, där skogsmarker möter klippig terräng.

Kullarna är också en god livsmiljö för klippskvätta (Thamnolaea cinnamomeiventris), hildebrandts frankolin (Pternistis hildebrandti) och fläcknattskärra (Caprimulgus tristigma). Bland rovfåglarna finns flera örnar på Maasai Steppe: savannörn (Aquila rapax), stridsörn (Polemaetus bellicosus), klippörn (Aquila verreauxii) och afrikansk hökörn (Aquila spilogaster). Det finns även andra rovfåglar som trivs på den vidsträckta platån.

Bland flyttfåglarna som ofta observeras här finns blåkråka (Coracias garrulus), näktergal (Luscinia luscinia) och vitstrupig näktergal (Irania gutturalis). De kommer hit från Eurasien. Bland inhemska afrikanska fåglar som övervintrar på steppen finns jakobinkucku (Clamator jacobinus) och gräshoppsvråk (Butastur rufipennis) – den enda arten i släktet Butastur vars utbredning är begränsad till den afrikanska kontinenten. Gökar är intressanta att observera. Som boparasiter lägger de ägg i andra fåglars bon och agerar ofta i par: medan hanen distraherar värdfåglarna lägger honan 1 ägg, ibland flera. Ofta är deras “offer” skriktrastar (Turdoides), troligen eftersom äggens färg liknar gökarnas.

Generellt lever tåliga fåglar på Maasai Steppe, men bland dem finns också färgstarka arter. Ett bra exempel är guldpiplärkan (Tmetothylacus tenellus), som föredrar torra savanner och buskmarker – livsmiljöer som är vanliga på Maasai Steppe.

Bland de tanzaniska endemer som lever här kan vi nämna askglansstare (Lamprotornis unicolor) och svarthuvad dvärgpapegoja (Agapornis personatus).

Vilka andra endemer finns i Tanzania, var hittar man dem, och vilka platser räknas som mest intressanta för ornitologer och fågelskådare i detta östafrikanska land? Läs vår artikel där vi besvarar frågorna: "Tanzania. Topp 10 platser för fågelskådning".

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar