Reserapport: Bestigning av Ol Doinyo Lengai

Bestig en aktiv vulkan i Tanzanias inland

Vi inledde vår expedition med Altezza Travel med en fin safari i Serengeti. Efter safarin valde vi att inte vila, utan att i stället bestiga en aktiv vulkan. Ol Doinyo Lengai ligger i området kring Natron-sjön. Namnet betyder ”Guds berg” på det lokala Maasai-språket. Altezza Travel ordnade transporten till området kring Natron-sjön, boendet där och alla praktiska detaljer så att vi kunde bestiga vulkanen på ett säkert sätt.

Vi bodde på Lengai Lodge: enkelt och något kärvt boende, men med vid utsikt. Området kring Natron-sjön har generellt få gästhus och bara ett begränsat antal lodger eller hotell i högre standard. Den avlägsna platsen präglas av orörd natur, men utan bekvämligheterna i mer utvecklade områden.

Vi kom fram tidigt och hade eftermiddagen till vila. Min reskamrat och jag bestämde oss för att mjuka upp benen med en kort utflykt till vattenfallet Ngare Sero. Vi besökte också stranden vid Natron-sjön, där tusentals fåglar färgar strandlinjen rosa. Området är mindre besökt och har kvar sin karga karaktär. Det är inte ovanligt att se giraffer inne bland akaciorna eller zebror på lerbankarna runt sjön.

Natron-sjön rymmer inte bara intressant natur; här finns också en stor Maasai-gemenskap. Maasai är en välkänd folkgrupp med ursprung i Tanzania och Kenya, och många håller fast vid ett traditionellt levnadssätt. Maasai-folket är särskilt intressant för min reskamrat Dmitry, så pass att han utmanade sig själv att bestiga Ol Doinyo Lengai i traditionell Maasai-dräkt.

Han var klädd helt enligt Maasai-tradition: en typ av mantel bestående av 2 tygstycken, kallade ”shukas”; sandaler gjorda av återvunna bildäck; en liten machete; en vandringsstav och ett bälte. Tydligen är det allt som krävs för en lyckad bestigning.

Bestigningen är en nattvandring, och grupperna börjar i mörker för att nå toppen av Guds berg. Att vandra på natten är speciellt, med bara någon meter framför skorna upplyst.

Vandringen började vid foten av Ol Doinyo Lengai, redan på 1 100 m över havet. Jag hade förberett mig med värmande lager och en tjock jacka, medan Dmitry förstås bara bar traditionell Maasai-dräkt. Vi hade båda pannlampor, nödvändig utrustning för nattvandring. Vulkanens fulla höjd är strax under 3 000 m, vilket innebar att vi skulle ta nära 2 000 höjdmeter upp till kratern på toppen, större delen av tiden i mörker med bara pannlampornas ljus.

När stigningen blev brantare fick Dmitry det svårare. Hans däcksandal hade gått sönder och han vandrade bara i strumpor. Vinden låg på, och under tygstycket, hans ”shuka”, fanns inget som höll honom varm. Ändå fortsatte han framåt.

Vi nådde gryningens första ljus vid ungefär 2 600 m över havet och såg tillbaka mot landskapet nedanför.

När sikten blev bättre kunde jag se ett klipptorn framför oss. Det var vårt mål. Samtidigt kändes det nästan som en synvilla: hur många steg jag än tog tycktes jag inte komma närmare den stora klippan.

Den här delen av bestigningen är den mest krävande, på grund av den extrema lutningen och den hala vulkanaskan. Jag har gedigen erfarenhet av bergsbestigning och använder inte trekkingstavar, men på vissa ställen behövde jag ta mig upp på alla fyra. I några partier fick jag använda händerna som stöd och krypa fram på knän och handflator.

När vi närmade oss kratern blev svavellukten tydligare. Det var fumarolgaser som kom ut genom öppningar nära kratern, ett tecken på att vi närmade oss målet. Som vid alla aktiva vulkaner är det viktigt att komma ihåg att koldioxid släpps ut runt omkring. Under vår bestigning hade vi en stadig vind som spred gasen, men vandrare bör vara försiktiga i sänkor och raviner där luftflödet blockeras.

Till slut nådde vi toppen, lagom till soluppgången och en utsikt som skilde sig från allt vi sett tidigare. Vi stannade en stund och betraktade kalderan på toppen av Ol Doinyo Lengai. Det går att gå över till själva kalderan, men försiktighet krävs eftersom den består av aska och på sikt väntas kollapsa.

Utsikten från toppen väger upp den branta bestigningen. Därifrån öppnar sig vidsträckta landskap i norra Tanzania, med hela Natron-sjönregionen i fågelperspektiv och lavans dova ljud i bakgrunden.

Kanske är nedstigningen den svåraste delen av att bestiga Ol Doinyo Lengai. Efter nattens vandring upp var vi trötta och längtade efter en varm dusch, men våra ben tvingades ändå hålla ett långsamt tempo. Lutningen som hade fått mig att klättra upp med händerna som stöd prövade balansen på vägen ner.

Vi kontrollerade hela tiden våra höjdmätare och räknade på hur långt det var kvar till botten och den välbehövliga vilan. Till slut kom vi alla ner säkert. Bestigningen tog 9 timmar, men jag tror att Dmitrys Maasai-utmaning fördröjde oss. För den som är i god fysisk form bör bestigningen kunna göras på 6 eller 7 timmar.

Sedan vi besteg Guds berg har vi infört en tradition: varje ny medlem i vårt team måste bestiga Ol Doinyo Lengai av egen kraft före en Kilimanjaro-bestigning. Det finns inget annat sätt än att lita på sin egen styrka. Bestig en aktiv vulkan i Tanzania med Altezza Travel.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar