Vilka är de farligaste djuren i Afrika?

Den afrikanska kontinenten är känd för sitt rika djurliv. Bland de många arterna finns några av jordens mest respektingivande och farliga djur, fruktade för sin aggressivitet och sina dödliga attacker. Läs mer om Afrikas farligaste djur i den här artikeln från Altezza Travel.

Flodhäst

Flodhästen är ett massivt däggdjur som man bör hålla avstånd till. Den lever i länder söder om Sahara och håller till i floder, sjöar och träskmarker. Med en vikt på upp till 1 500 kg kan en flodhäst nå hastigheter på upp till 30 km/h på land och 13 km/h i vatten. Intressant nog simmar flodhästar inte på samma sätt som de flesta andra djur. I stället tar de fart genom att skjuta ifrån mot flodbotten eller gå längs den, och använder sin flytkraft för att glida mellan stegen.

Är flodhästen Afrikas farligaste djur?

Flodhästar hör till de farligaste djuren i Afrika. Trots att arten är växtätare och ofta uppfattas som fredlig är flodhästen mycket oförutsägbar och aggressiv, och angriper ofta utan tydlig anledning.

Enligt aktuella uppskattningar dödar flodhästar omkring 500 människor varje år – fler än lejon och elefanter. De flesta konflikter uppstår när flodhästar försvarar sitt revir. Offren är ofta fiskare, även i båtar, och lokalbefolkning som går ner till vattnet.

I djurriket har flodhästar i princip inga naturliga fiender. Den tjocka huden skyddar dem mot rovdjurens tänder, och få djur vågar angripa så stora djur. Endast unga flodhästar faller ibland offer för krokodiler, lejon eller hyenor.

Buffel

Den afrikanska buffeln, även kallad Cape buffalo, är en växtätare med ökänd temper. Den finns i stora delar av Afrika söder om Sahara och lever i flera typer av landskap, från regnskog till öppen savann och skogsmark. Den håller sig oftast nära vatten.

De här kraftfulla djuren väger 700–900 kg, har mörkbrun eller svart päls och tydligt böjda horn. Bufflar lever i hjordar med allt från några tiotal till flera hundra individer. Under torrsäsonger eller parningsperioder kan de bilda större grupper. Hjordarna består främst av vuxna honor, kalvar och unga hanar, medan äldre tjurar ofta håller sig i utkanten. Det ger ett effektivt försvar mot rovdjur som lejonflockar.

Afrikanska bufflar ingår i "Big Five" och är kända för att försvara sig själva, sina kalvar och sitt revir med stor kraft. Även gamla ensamma hanar som stötts bort från hjorden utgör ett allvarligt hot. De kan angripa en människa eller ett djur som kommer för nära utan förvarning, även om ingen aggression visas. Bufflar har ganska dålig syn och litar därför på sitt skarpa luktsinne och sin hörsel för att bedöma omgivningen. Det leder ofta till falska alarm och förebyggande attacker ”för säkerhets skull”.

Cape buffalo orsakar uppskattningsvis 200 dödsfall bland människor varje år i Afrika, vilket har gett arten smeknamn som ”Black Death” och ”widowmaker”.

Deras främsta naturliga fiender är lejonflockar och krokodiler, som oftast riktar in sig på unga eller svaga individer. Om rovdjuren kan välja föredrar de däremot vanligen mindre farliga byten, som zebror eller antiloper.

Nilkrokodil

Nilkrokodilen är Afrikas största sötvattensrovdjur. Den lever i floder, sjöar och träskmarker från Egypten till Senegal och Sydafrika. Vuxna hanar blir vanligen 3,5–5 m långa och väger 300–700 kg.

Den långsträckta, gröna eller gråbruna kroppen ger ett effektivt kamouflage i grumligt vatten. Krokodilen har kraftiga käkar och omkring 64–68 vassa tänder. Fisk och vattenlevande fåglar utgör huvudfödan, men vuxna krokodiler jagar ofta däggdjur som antiloper, zebror, bufflar och även stora rovdjur som lejon och leoparder när de överraskas nära vatten.

Tack vare specialiserade andnings- och cirkulationssystem kan krokodiler ligga nästan orörliga under vatten i upp till 1 timme och vänta på byte. De slår oftast till plötsligt när offret dricker och drar ner det under ytan. Angrepp på människor förekommer också.

Lejon

Som ett av Afrikas största rovdjur spelar lejon en viktig roll i savannens ekosystem. Deras utbredningsområde är dock betydligt mindre i dag än tidigare. I dag finns lejon främst i östra och södra Afrika, med den största populationen i Tanzania, samt i små isolerade grupper i västra och centrala delar av kontinenten. De föredrar savanner, gräsmarker och öppna skogslandskap.

Till skillnad från andra stora kattdjur lever lejon i flockar med flera vuxna honor och hanar. Det ger fördelar vid jakt, skydd av ungar och försvar av revir. Reviren kan omfatta 20–400 km², beroende på hur tätt det finns bytesdjur. Ju färre bytesdjur, desto större område krävs.

Inom flocken står lejonhonorna för den största delen av jakten. De är lättare och smidigare, samarbetar för att överraska bytet och kan nå hastigheter på upp till 80 km/h under en jakt. De kan fälla gnuer, zebror, bufflar och även unga elefanter eller giraffer. Jakt på stora djur kräver ofta hjälp från hanarna.

Lejon angriper sällan människor och nästan aldrig för födans skull. De flesta incidenter sker i landsbygdsområden nära reservat och nationalparker, där människor lever nära rovdjur. Omkring 250 människor omkommer varje år i möten med lejon.

Leopard

Leoparden är ett smidigt, fläckigt rovdjur känt för sin förmåga att röra sig obemärkt och för sin styrka. Den finns i stora delar av Afrika söder om Sahara, från regnskog till öppen savann. Med en muskulös kropp och låg tyngdpunkt kan den springa i upp till 60 km/h, hoppa upp till 6 m långt och 3 m högt.

Den mönstrade pälsen ger ett effektivt kamouflage i skogens fläckvisa ljus eller i savannens höga gräs. Leoparder är främst solitära och nattaktiva. På dagen vilar de i träd eller tät vegetation och jagar på natten.

De är kända för sin kraftiga aggression när de överraskas eller trängs in i ett hörn. En rädd eller skadad leopard räknas som ett av de farligaste djuren. Den slår snabbt till och orsakar djupa sår med klor och tänder. Leoparder har angripit jägare även efter att ha blivit skjutna, vilket har gett arten en plats i "Big Five".

Födan varierar mycket beroende på livsmiljö. Leoparder jagar stora hovdjur men också apor, fåglar, harar, ödlor och äter även as. Ett av artens kännetecken är att den drar upp byten som är större än den själv i träd, för att skydda dem från hyenor eller lejon.

Noshörning

I Afrika finns 2 arter av noshörning: vit och svart. Den vita noshörningen väger 1 800–2 400 kg, är det näst största landdäggdjuret efter elefanten och är i regel fredlig och social. Svarta noshörningar är mindre, 800–1 400 kg, men är kända för sitt temperament och sin aggressivitet.

Historiskt levde båda arterna i stora delar av Afrika söder om Sahara, men under 1900-talet var de nära att utrotas genom tjuvjakt för hornens skull. Enligt International Rhino Foundation finns i dag omkring 17 500 vita noshörningar och 6 500 svarta noshörningar kvar i Afrika.

Svarta noshörningar lever oftast ensamma och förekommer ofta i områden med tät buskvegetation. Deras dåliga syn gör att de lätt skräms av plötsliga rörelser eller okända dofter, vilket kan leda till ett omedelbart angrepp. Honor med kalvar och ensamma hanar är särskilt aggressiva. De är inte rovdjur; aggressionen är defensiv. När de går till anfall slår de med hornen, försöker välta målet och kan trampa ner det – ett beteende som är dödligt även för stora rovdjur.

Fläckig hyena

Den fläckiga hyenan är ett intelligent och socialt rovdjur som orättvist har stämplats som en feg asätare. I själva verket är hyenor skickliga jägare och hör till Afrikas farligaste rovdjur.

Utbredningsområdet omfattar nästan hela Afrika söder om Sahara. De är vanliga på östafrikanska savanner, bland annat i Serengeti nationalpark i Tanzania, i södra Afrikas halvöknar, Zambias blandade skogar, Etiopiens högländer och även nära stora städer. Hyenor lever i komplexa sociala klaner med tiotals individer, ledda av dominanta honor som är större och mer aggressiva än hanarna.

Födan omfattar gnuer, zebror, impalor, gaseller, buffelkalvar eller försvagade vuxna djur samt giraffkalvar. Länge ansågs hyenor främst leva av as, men studier, bland annat av zoologen Hans Kruuk, visar att de ofta jagar själva. Jaktmetoden går ut på att trötta ut bytet: starka ben och stor uthållighet gör att de kan förfölja djur över långa sträckor och bita mot benen tills bytet faller. Hyenor drar sig inte undan konflikter med andra rovdjur, så länge de inte är numerärt underlägsna.

Elefant

Elefanter är jordens största landdjur och är kända för sitt lugna temperament och sin stora styrka. Afrikanska elefanter lever i stora delar av kontinenten, från savannerna i öster till skogar och halvöknar i väster och söder.

De är mycket intelligenta, sociala däggdjur med en matriarkal flockstruktur. Familjer består vanligtvis av upp till 15 individer och leds av en äldre hona. I gruppen finns också hennes avkomma och avkommornas ungar. Vuxna hanar lever ensamma eller i hanflockar och ansluter sig till huvudflocken endast under parningssäsongen.

Elefanter är i allmänhet toleranta mot andra djur på savannen och har få naturliga fiender. På grund av sin storlek är vuxna individer nästan oåtkomliga för rovdjur. Endast mycket stora lejonflockar kan riskera att angripa en svag eller ung elefant, och även det är ovanligt.

Den begränsade hotbilden gör att elefanter vanligtvis inte är aggressiva, men när de känner sig allvarligt hotade reagerar de omedelbart. Elefanter varnar ofta innan de angriper genom att flaxa med öronen, svänga med snabeln och trumpeta högt.

Om den provoceras kan en vuxen elefant på 5–6 ton gå till attack, slå med snabeln eller betarna och trampa ner hotet. Beteendet kan utlösas av fara för en kalv eller, hos hanar, av musth – en period med förhöjd testosteronnivå. Under musth är elefanter mycket oförutsägbara och kan visa aggression utan tydlig anledning.

Honungsgrävling

Honungsgrävlingen, även kallad ratel, är ett relativt litet rovdjur, 60–80 cm långt och 7–13 kg tungt. Ändå har den fått rykte om sig att vara världens mest orädda djur och omnämns även i Guinness World Records. Den finns i stora delar av Afrika söder om Sahara, på slätter och i bergsfötter, men undviker tät regnskog och extrema öknar. Den lever oftast ensam, utom under parningssäsongen.

Honungsgrävlingar har mycket tålig, löst sittande hud som kan vara upp till 6 mm tjock, vilket gör dem svåra för rovdjur att skada. Även när de blir bitna i nackskinnet kan de vrida sig runt och gå till motangrepp med vassa tänder och klor. Gift från ormar, skorpioner och bin har också liten effekt. Forskning från University of Minnesota har visat att honungsgrävlingar har immunsystem som kan stå emot gift som är dödligt för andra däggdjur.

De äter en rad olika födoämnen: honung, små gnagare, fåglar, ormar, skorpioner, insekter, reptiler och även as. Honungsgrävlingar försvarar sina byten kraftfullt och kan slåss mot hyenor, lejon och leoparder om det behövs.

Svart mamba

Den svarta mamban är en välkänd afrikansk orm, känd för sin snabbhet, aggressivitet och sitt mycket giftiga bett. Den räknas som Afrikas dödligaste orm och en av världens farligaste. Den lever i savanner, skogsmarker och klippiga områden i östra, centrala och södra Afrika.

Trots namnet är den inte svart utanpå. Kroppen är vanligen gråolivfärgad eller brun. Det ”svarta” syftar på den mörka färgen inuti munnen. Den kan bli 2,5–4,3 m lång och nå 16–20 km/h på korta sträckor. I kombination med det kraftiga neurotoxiska giftet gör det den mycket farlig.

Svarta mambor är egentligen ganska skygga och försöker oftast fly när de känner sig hotade. Om flykt inte är möjlig reagerar de med stark aggression: de reser den främre tredjedelen av kroppen, öppnar munnen så att den svarta insidan syns, väser och gör skenutfall. Om hotet kvarstår biter de snabbt flera gånger. Giftet orsakar andningsförlamning och hjärtsvikt. Symtom kan visa sig inom 10–15 minuter, och utan snabb medicinsk hjälp kan döden inträffa inom 4–16 timmar.

De lever av gnagare och småfåglar. Naturliga fiender är bland annat rovfåglar, som slår mot huvudet med klor eller näbb. Även honungsgrävlingar jagar svarta mambor.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar