Altezza Travel hittade en sällsynt albino klippgrävling. Vad är klippgrävlingar?

I den här korta artikeln berättar vi hur vi upptäckte en albino klippgrävling i Mkomazi nationalpark i Tanzania och lyckades fotografera det sällsynta djuret. Vi delar också fakta om klippgrävlingar, som främst hör hemma i Afrika, och om hur djur med albinism lever i naturen.

Fyndet

I december 2022 reste teamet från Altezza Travel till Mkomazi nationalpark i nordöstra Tanzania, vid gränsen mot Tsavo West i Kenya. Där upptäcktes oväntat ett helt vitt däggdjur ur ordningen Hyracoidea. Det var en albino klippgrävling.

Klippgrävlingar är små djur som till utseendet påminner om murmeldjur i Nordamerika, Europa och Asien. Till skillnad från murmeldjur lever klippgrävlingar i Afrika, men även i Mellanöstern och på Arabiska halvön och Sinaihalvön. Flera arter finns i Tanzania, där den vanligaste är gulfläckig klippgrävling. Vår albino tillhör med största sannolikhet den arten, som är den enda representanten för de bergslevande klippgrävlingarna. De kallas så helt enkelt eftersom de lever bland klippor. På dagen söker de föda och värmer sig i den starka solen, medan de på natten gömmer sig i sina skydd: sprickor i berget och håligheter mellan stenblock.

Att få syn på en albino klippgrävling är mycket ovanligt. Förekomsten av albinism hos däggdjur är 1 av 10 000 djur. Hos fåglar, reptiler och groddjur är den högre. Bland fåglar förekommer till exempel albinism hos 1 av 1 764 individer. Som jämförelse är den genomsnittliga förekomsten av albinism hos människor 1 fall på 17 000. Siffrorna är däremot genomsnitt. I Europa och USA ligger förekomsten nära 1 person på 20 000, medan fenomenet är vanligare i Afrika söder om Sahara. I vissa regioner, till exempel Zimbabwe, kan siffran vara så hög som 1 person med albinism per 1 000 invånare.

Vad är albinism?

Albinism är ett genetiskt drag som försämrar produktionen av de pigment som ger vävnad dess färg. Hos växter handlar det om klorofyll och hos djur om melanin. Själva ordet ”albinism” kommer från latinets ord för ”vit”. Djur och växter ser också helt vita ut när albinismen är fullständig. Du har troligen träffat personer med albinism; de har mycket ljus hud och ljust hår, och ögonen är oftast blå eller bruna. Ibland ser ögonen röda ut. Det beror på att blodkärlen i näthinnan syns genom den färglösa regnbågshinnan, som innehåller mindre melanin. Därför kan ögonen hos människor och djur med albinism få en rödaktig ton. Alla individer med albinism har synproblem, både människor och djur.

Albinism är ärftligt och kräver att specifika gener bakom den genetiska förändringen sammanfaller hos båda föräldrarna. Albinism kan vara total eller partiell. Det finns flera typer av tillståndet, med olika kombinationer av effekter kopplade till låg pigmentering. Utöver synproblem löper individer med albinism större risk för hudcancer, eftersom de saknar det naturliga pigmentskyddet mot UV-strålning. De flesta albino alligatorer tros till exempel bara leva omkring 24 timmar i naturen, eftersom den skadliga UV-strålningen gör överlevnad mycket svår. 

Vilka risker innebär albinism för djur?

Det här gäller inte bara människor, utan även djur med albinism. De har sämre syn, vilket försämrar orienteringsförmågan och gör reaktionen på fara långsammare. Dessutom har individer med albinism ofta sämre hörsel.

Som du kanske redan har räknat ut innebär avsaknaden av naturlig färgteckning flera nackdelar i naturen, där färger och mönster har utvecklats i relation till livsmiljön. Vita djur syns lättare i vegetation och andra naturliga miljöer. Det gör det svårare för dem att gömma sig för rovdjur. Albino rovdjur har inte heller någon fördel om de kan upptäckas på långt håll.

Djur med albinism har sämre möjligheter att hitta en partner, eftersom den mest attraktiva partnern i naturen ofta är den vars hud, päls eller fjäderdräkt är tydlig och särpräglad. Albino individer i det vilda stöts ofta bort av sin familj eller grupp.

Djur med albinism ses oftare i fångenskap än i naturen. De individerna har vanligen hittats och tagits om hand i ung ålder, eftersom deras chanser att överleva i det vilda hade varit mycket små. Albino ekorrar är kända som de enda däggdjur med albinism som klarar sig väl i naturen.

Vi hoppas att vår klippgrävling inte påverkas negativt av sin färgteckning. Han behöver trots allt inte jaga, eftersom klippgrävlingar är växtätare, och han lever nära Mkomazis bevarande- och avelscenter för svart noshörning. Därför är det mindre sannolikt att rovdjur utgör ett större hot. Vi kan också berätta att vi såg den vithåriga klippgrävlingen tillsammans med andra klippgrävlingar med normal färgteckning, utan att någon visade aggression eller andra tecken på avvisande beteende.

Vad är klippgrävlingar?

Klippgrävlingar är små brungrå däggdjur med tät päls och mycket kort svans. Kroppslängden varierar mellan 30 och 70 cm. De liknar gnagare som murmeldjur och bävrar, men klippgrävlingar är inte nära släkt med dem utan tillhör en annan biologisk ordning. De lever i Afrika och kan betraktas som endemiska för kontinenten, med undantag för en art, klippgrävlingen Cape hyrax, som har tagit sig över till andra sidan Röda havet och även etablerat sig på Arabiska halvön och i dess omgivningar.

Klippgrävlingar kan delas in i arter som trivs bland klippor och arter som föredrar träd. De förstnämnda lever i öppna miljöer med klippbranter och stora stenar och är dagaktiva, alltså aktiva under dagen. De senare lever i skogar och är nattaktiva. Båda grupperna äter växter och dricker knappt vatten, eftersom de får i sig tillräckligt med vätska från blad och unga skott. Klippgrävlingar har särskilda muskler i fötterna som kan dra ihop huden och skapa något som liknar sugkoppar. Tack vare den mekanismen kan de lätt klättra på släta klippor och trädstammar.

Ett av de mest ovanliga faktumen om klippgrävlingar är att de är släkt med mycket stora däggdjur: sjökor och elefanter. Det bekräftas både morfologiskt och genetiskt. De hade en gemensam förfader som dominerade Afrika för miljontals år sedan och var det mest spridda djuret på kontinenten, tills den trängdes undan av slidhornsdjuren, främst antiloper. Än i dag är antiloper vanligare i Afrika än andra stora djur.

I dag är klippgrävlingar inte särskilt stora djur och väger 1,5–4,5 kg. Däremot  fanns det mycket stora djur bland deras förfäder, däribland däggdjur i storlek med en noshörning och med en vikt nära 1 ton. Många fossilfynd visar att forntida klippgrävlingar levde i Asien, dit de vandrade över det som i dag är Arabiska halvön, ungefär som elefanter, samt i Europa. 

Det finns dessutom en språklig hypotes om att klippgrävlingar bidrog till ordet ”Spanien”. De levde en gång på Iberiska halvön, och fenicierna, som besökte området, kallade det ”klippgrävlingarnas land” Det här var namnet fenicierna gav den Iberiska halvön, som de upptäckte 1 100 år före Kristus. Namnet de gav halvön var ”i-shapan-im”. Det byggde dock på ett misstag. Ordet ”shapan” betydde kaniner, vilket klippgrävlingarna misstogs för. Senare förvrängde romarna namnet till det mer modernt klingande Hispania. Därefter dog klippgrävlingarna på Iberiska halvön ut, och i dag lever de inte i Europa. . Sedan dess har landets namn förändrats, och klippgrävlingarna som levde där har dött ut, men de finns kvar i namnet på det moderna landet.

Vilka utgör ett hot mot klippgrävlingar i naturen? I princip alla rovdjur: leoparder, servaler, hyenor, schakaler, manguster samt rovfåglar och ormar. Dagens klippgrävlingar är små, vilket gör dem till attraktivt byte. De ger sig däremot inte lätt. Djuren har mycket god syn och tros kunna upptäcka en fiende på 900 meters avstånd. Vid hot ger de ifrån sig ett genomträngande läte, och alla medlemmar i gruppen – klippgrävlingar lever i grupper om 50–80 djur – tar snabbt skydd. De smidiga djuren rör sig fort över klippor och trädgrenar, hittar gömställen och ligger stilla tills faran är över. Klippgrävlingen kan också bita sin angripare; de vassa framtänderna används inte bara för att bita av grov växtföda. På grund av de 2 övre framtänderna, som står isär från varandra, jämför vissa gärna klippgrävlingar med elefanter och föreställer sig att tänderna liknar små elefantbetar.

Om du hör ordet ”dassie” handlar det om klippgrävlingar. Ordet är ganska vanligt på engelska som ett alternativt namn för de här djuren. Det kommer från nederländska, där det ursprungliga ordet betyder ”grävling”. Grävlingar lever i Europa, och det är inte förvånande att européer använde samma ord för liknande djur de såg i Afrika.

Klippgrävlingar som lever bland klippor går att se på safari i Tanzania i nationalparkerna med Altezza Travel. För att se så många djur som möjligt och besöka de mest intressanta naturreservaten är det bäst att välja ett längre program, till exempel en 7-dagars safari.

Kanske har du turen att se den albino klippgrävling vi hittade i Mkomazi. Eller så möter du andra sällsynta djur. Afrika rymmer många oväntade möten.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar