Först och främst: behåll lugnet. Ta ett djupt andetag och sök vård genom att ta dig till en klinik så snart som möjligt. Ormgift sprids främst via lymfsystemet, inte via blodomloppet. För att bromsa förloppet bör du göra så här:
1. Försök hålla den bitna kroppsdelen stilla. Aktiva rörelser ökar lymfflödet, vilket gör att giftet sprids snabbare i kroppen.
2. Ta av smycken och åtsittande kläder nära bettet, eftersom de kan begränsa svullnaden.
3. Täck bettet och området runtom med ett löst förband. Använd inte ett avsnörande förband. Förbandet ska sitta löst. Om du inte har en ren duk är det bättre att lämna såret otäckt för att minska risken för infektion.
4. Försök därefter ta dig till närmaste sjukhus med motgift så snart som möjligt. Beroende på var du befinner dig kan du kontakta något av vårdställena nedan. Ring innan du åker dit för att kontrollera att motgift finns tillgängligt.
Var kan du få hjälp?
Vad ska du undvika vid ett ormbett?
- Att lägga ett hårt avsnörande förband. Forskning visar att det kan förvärra situationen. Ett avsnörande förband kan stoppa blodflödet, vilket i värsta fall leder till kallbrand. När den bitna personen väl når sjukhus kan kroppsdelen behöva amputeras. Ett mjukt kompressionsförband är ett betydligt säkrare och mer effektivt alternativ.
- Att skära i bettområdet. Det orsakar ytterligare vävnadsskada och ökar kraftigt risken för infektion i såret.
- Att suga ut giftet. Gift kan ta sig in i kroppen både via bettet och via slemhinnorna i munnen, och risken för infektion ökar.
- Att dricka alkohol. Även om alkohol kan ha en lätt smärtstillande och lugnande effekt påverkar den blodcirkulationen, vilket gör att giftet sprids snabbare och allmäntillståndet kan försämras.
I Tanzania, liksom i många andra delar av Afrika, används fortfarande traditionella metoder för att behandla ormbett i stället för att söka vård. Det bekräftas av data från en studie från 2022. Sådant agerande kan leda till många dödsfall som hade kunnat undvikas.
I lokala samhällen är det vanligt att man skär i och tvättar bettet innan man söker vård. I andra fall lägger man ett hårt avsnörande förband på den bitna personen och försöker dra ut giftet genom att placera så kallade , kol eller mynt på 50 eller 100 tanzaniska shilling på såret.
Ungefär en tredjedel av de svarande uppgav att de vände sig till traditionella helare, som använde örtblandningar eller rekommenderade att såret skulle behandlas med mjölk. Vissa behandlar bett med aska från brända ormar, medan andra lägger fotogen på såret. Det har till och med förekommit råd om att äta ett färskt hundöra i tron att det hjälper till att dra ut giftet. Dessutom tror vissa tanzanier att en sten i kinden under arbete på fältet kan hjälpa; om man blir biten av en orm ska stenen tryckas mot det öppna såret för att behandla bettet.
Om någon har undvikit allvarliga följder efter att ha använt någon av dessa metoder beror det sannolikt på att bettet inte var giftigt, eller att endast en liten mängd gift injicerades. Kom ihåg: om du blir biten av en orm är det enda rätta att ta dig till sjukhus så snabbt som möjligt, så att du kan få rätt behandling med motgift.
Skillnaden mellan giftiga och ogiftiga ormbett
Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen drabbas 5,4 miljoner människor i världen av ormbett varje år. Cirka 1,8 miljoner av dem får giftiga bett, och endast omkring 4,5 % av dessa dör. Att bli biten av en farlig orm i Tanzania är däremot mycket ovanligt. De flesta ormar utgör inget hot, eller försöker fly så snabbt som möjligt när de möter en människa.
Det är svårt att skilja en ogiftig orm från en giftig enbart på utseendet, särskilt när man är rädd. Bara i Tanzania finns omkring 150 ormarter, alla med sin egen färgteckning, vilket gör det nästan omöjligt att komma ihåg vilken som är vilken. Det viktigaste kännetecknet för en giftig orm är 2 stora, långa huggtänder med inre kanaler genom vilka den injicerar gift.
Ett giftigt ormbett lämnar vanligtvis 2 stora, röda punktionsmärken med ett kort avstånd mellan dem. Om det inte ser ut så är reptilen sannolikt ogiftig. Det betyder däremot inte att bettet ska ignoreras. Oavsett hur bettet ser ut bör du uppsöka läkare. Om ormen har bitit igenom huden kan såret ha infekterats, bland annat med stelkrampsbakterier. I så fall behövs en påfyllnadsdos mot stelkramp.
Specialister skiljer mellan 2 huvudtyper av ormbett:
- Torra bett uppstår när en orm inte släpper ut gift. Även giftiga ormar kan ge sådana bett. Ormen behöver inte alltid använda sitt värdefulla gift för att skydda sig och skrämma bort en inkräktare. förklarar detta rationella beteende hos reptiler.
- Giftiga bett uppstår när en orm injicerar gift vid bettet. Det kan leda till allvarlig förgiftning och i värsta fall död. Ormen kan dessutom reglera mängden gift som injiceras vid varje angrepp.
Hur påverkar ormgift människokroppen?
Gift från olika ormar innehåller skilda kombinationer av toxiska enzymer. Utifrån hur de påverkar kroppen delas de in i 3 huvudtyper.
Neurotoxiska gifter, som finns hos havsormar, kobror och korallormar, angriper främst nervsystemet. Den som blivit biten kan få muskelsvaghet, synproblem, i olika delar av kroppen samt svårigheter att tala eller andas. Om giftet fortsätter att spridas kan det leda till kramper, muskelförlamning och, i svåra fall, andningssvikt och död.
Cytotoxiska gifter finns hos näsgropsormar och till exempel hos den bruna enstöringsspindeln. Dessa toxiner stör cellernas ämnesomsättning och kan leda till vävnadsnekros. Ett sådant bett orsakar svår smärta och kan leda till sepsis eller kallbrand.
Hemotoxiska gifter är också typiska för huggormar. Dessa gifter påverkar cirkulationen och skadar blodkärlens väggar. De har i regel en tvåfasig effekt på kroppen: först orsakar de en plötslig ökning av blodets koagulationsförmåga, därefter en kraftig minskning och till slut förlust av koagulationsförmågan. Utan snabb vård riskerar personen att dö av blodförlust, eftersom blod inte bara kan sippra ut från bettmärkena utan också från munnen, näsan och till och med från gamla, tidigare läkta sår.
I de flesta fall orsakar ett ormbett, giftigt eller inte, skarp och tilltagande smärta samt rodnad vid skadestället. Röda strimmor kan synas längs lymfkärlen om giftet har kommit in i kroppen. Den bitna personen kan också få symtom som muntorrhet, stark törst, huvudvärk, dåsighet, kräkningar och magbesvär. I sällsynta fall uppstår en svår allergisk reaktion, anafylaxi, med andningsbesvär, hudreaktioner, svullnad i hals eller tunga och andra symtom.
Hur behandlas ormbett på sjukhus i Tanzania?
Läkare på kliniker i Tanzania använder motgift. Alla sjukhus har däremot inte dessa läkemedel. Tidigare i artikeln finns rekommendationer om var du kan söka hjälp.
Tanzanias Ministry of Health and Social Welfare har publicerat en detaljerad guide för behandling av ormbett på sjukhus. Instruktionerna för vårdpersonal anger följande behandlingsgång:
- När den bitna personen kommer till sjukhuset rengör läkaren punktionssåren noggrant, bedömer förgiftningens svårighetsgrad och ger motgift vid behov. Standardprotokollet anger 80–100 ml polyvalent motgift, utspätt i 500 ml koksaltlösning. Motgiftet ges långsamt intravenöst.
- Läkaren övervakar patientens reaktion på läkemedlet noggrant och har 100 mg adrenalin redo vid behov. Om biverkningar uppstår pausas infusionen, patienten får adrenalin och behandlingen med motgift återupptas 1 timme senare.
- Dosen motgift beror på förgiftningens svårighetsgrad. Vanligtvis räcker 1 ampull, men en andra kan ges vid behov. Dosen är densamma för vuxna och barn.
- Nekrotiserad vävnad, om sådan finns, får tas bort först när normal blodkoagulation har återställts. Läkare använder ett särskilt test för att bedöma koagulationen. Även utan tydliga symtom bör flera tester göras med 3–6 timmars mellanrum innan patienten skrivs ut.
- Under behandlingen är följande kontraindicerat: smärtstillande läkemedel som aspirin, ibuprofen och andra blodförtunnande läkemedel, antihistaminer samt åderlåtning.
- Om gift kommer in i ögat sköljs det noggrant, och läkare rekommenderar att ögat skyddas från ljus tills rodnaden försvinner. Antibiotiska ögondroppar och salvor skrivs ut för att förebygga en sekundär infektion.
Patienten bör ha sängläge tills återhämtningen är fullständig. Läkare rekommenderar rikligt med varm dryck och lägger värmedynor på patientens händer och fötter. I vissa fall kan en långsam intravenös blodtransfusion ges för att förbättra blodkoagulationen, minska blödning och motverka giftets effekter. Läkare kan också skriva ut läkemedel som stärker blodkärlens väggar samt vitaminerna P, C och B12. Om det finns risk för infektion eller sepsis ges även antibiotika.
Sammanfattning
Alla ormar är inte farliga, men det är viktigt att behandla dem med försiktighet. Här är några centrala saker att tänka på för att förebygga ormbett:
- Ormar är skygga och håller sig helst så långt från människor som möjligt. De tar sig sällan in i bostäder och gör det inte för att angripa människor. De söker snarare små gnagare, som är deras faktiska byten.
- Risken att bli biten minskar om du bär kraftiga läderkängor och långbyxor samt undviker att gå genom högt gräs.
- En orm kan bara bita en människa om den känner sig hotad. Om du ser en orm framför dig ska du inte få panik, springa eller frysa fast. Gå bara lugnt därifrån.
- Om du blir biten av en orm ska du behålla lugnet och inte få panik. Lägg ett löst förband över bettet och sök vård så snart som möjligt. Gift verkar oftast långsamt, så du hinner i regel ta dig till vård.
Ormbett kan vara farliga, men det finns ingen anledning att vara rädd för ormar eller skada dem. Ormgift är faktiskt en viktig beståndsdel i flera medicinska behandlingar.
Gift från vissa huggormsarter används till exempel för att framställa läkemedel som påverkar blodets koagulation, medan kobragift används i smärtstillande läkemedel. Ormar hjälper dessutom till att hålla nere populationer av råttor, gräshoppor och andra skadedjur, vilket gör dem värdefulla för jordbruket.
Allt innehåll på Altezza Travel tas fram med expertkunskap och noggrann research, enligt våra redaktionella riktlinjer.
Vill du veta mer om resor i Tanzania?
Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.
