10 viktiga fakta om gula febern för resenärer

Gula febern väcker ofta oro hos resenärer som planerar en resa till Afrika. Vad orsakar sjukdomen och hur allvarlig är den? Hur kan du undvika den, och finns det vaccin? Är hela Afrika ett riskområde, och förekommer gula febern även i andra delar av världen? I den här artikeln har vi samlat den viktigaste informationen om gula febern.

Vad är gula febern?

Gula febern är en akut virussjukdom som förekommer i vissa länder i Afrika och Sydamerika. Gula febern-viruset överförs genom bett från vissa myggarter som bär på viruset. Sjukdomen kallas gula febern eftersom den i sällsynta fall kan ge gulfärgning av huden, så kallad gulsot.

Gula febern skapar mycket oro, men det är i praktiken mycket ovanligt att resenärer smittas. Viruset drabbar främst människor i länder där sjukdomen är endemisk. Enligt WHO finns det 47 sådana länder. Det är viktigt att känna till att 90 % av alla fall av gula febern förekommer på den afrikanska kontinenten söder om Sahara, framför allt i Väst- och Centralafrika.

Sjukdomens regionala spridning förklaras av virusets källa, eller mer exakt av de djur som för viruset vidare. Det handlar om myggor av arten Aedes aegypti, med vita prickar och ränder på kroppen, som också kallas gulafebermyggor. De små insekterna bär på många smittämnen: fler än 50 typer av virus och ett par parasiter som är farliga för djur. I Syd- och Centralamerika finns också flera myggarter inom släktet Haemagogus som kan överföra gula febern.

Gulafebermyggorna har sitt ursprung i Afrika men fördes till Syd- och Centralamerika under slavhandelns tid. I Asien finns en närbesläktad myggart, men den överför inte gula febern. Det som väcker oro är att smittbärande myggor i takt med den globala uppvärmningen utvidgar sina utbredningsområden. Observationer av dessa insekter finns redan i USA och nära Europa: i Turkiet och i södra Frankrike. Det är ytterligare en negativ följd av den globala klimatförändringen.

Sedan 2017 gäller strategin “Eliminate yellow fever epidemics (EYE)” globalt. Den samordnas av Världshälsoorganisationen WHO, FN:s barnfond UNICEF och den globala alliansen för vaccin och immunisering. Syftet med samarbetet mellan 40 länder är att övervaka fall av gula febern och reagera på utbrott i tid, så att sjukdomen inte sprids vidare över världen.

Symtom på gula febern

För att upptäcka sjukdomen snabbt behöver den kunna diagnostiseras, helst så tidigt som möjligt. Med gula febern är det inte helt enkelt. De flesta som blir bitna av en smittad mygga märker inga tecken på sjukdom alls och återhämtar sig ganska snabbt utan följder. Den som har haft gula febern en gång behöver i regel inte oroa sig för att få den igen – immunitet bildas för livet.

Sjukdomen kan också ge tydligare symtom. Den börjar dock ofta med milda besvär, vilket gör diagnosen svårare.

Den milda sjukdomsformen

Om symtom uppstår sker det vanligen 3 till 6 dagar efter kontakt med viruset. De första symtomen på gula febern är feber, huvudvärk, ryggsmärta och generell muskelvärk i hela kroppen, svaghet och snabb uttröttning, aptitlöshet samt i vissa fall illamående och kräkningar. Med så allmänna symtom är det svårt att förstå vad som händer i kroppen.

Ibland kan ett blodprov hjälpa till att identifiera gula febern. I de flesta fall går det inte så långt, eftersom sjukdomen avtar. Oftast återhämtar sig personen helt inom 1 vecka, eller ännu snabbare, på 3–4 dagar. Hos vissa patienter drar processen ut på tiden, och trötthet kan finnas kvar i ytterligare några månader. Till slut brukar kroppen ändå hantera viruset på egen hand.

Det förrädiska med gula febern är att en liten andel av dem som smittas känner sig bättre efter den första dagen, och de första symtomen tycks avta. Därefter kan tillståndet plötsligt försämras kraftigt.

Den svåra formen av gula febern

I omkring 15 % av fallen återkommer sjukdomen med full kraft efter att de milda symtomen har försvunnit. Febern stiger snabbt igen, buksmärta uppstår och ibland tillkommer gulsot – huden och ögonvitorna blir gula. I det här skedet påverkas inre organ, oftast lever och njurar, vilket bland annat syns genom mörk urin.

Det allvarligaste som kan inträffa är inre blödningar. Tecken på detta är blod från kroppens öppningar i huvudområdet – mun, näsa, ögon eller öron – samt blod i avföringen. De inre organsystemen hamnar i chock, och kroppen klarar ofta inte att återhämta sig. Amerikanska CDC uppskattar att 30 % till 60 % av de personer vars gula febern utvecklas till den svåra fasen avlider.

Vad orsakar gula febern?

Vad orsakar denna tropiska sjukdom? Smittämnet är ett virus som kallas Viscerophilus tropicus. Det är ett av 53 flavivirus som påverkar fåglar och däggdjur, däribland människor. Alla flavivirus överförs antingen av myggor eller fästingar. Dessa virus ligger bakom flera olika sjukdomar världen över, men gruppen fick sitt namn efter gula febern – det latinska ordet flavus betyder “gul”.

Viruset cirkulerar i populationer av primater. Eftersom människan är en primatart kan det också drabba oss. För att viruset ska överföras från en människa till en annan krävs vektorer, och den rollen spelas av myggor. Förutom den redan nämnda och vanligaste arten Aedes aegypti finns andra arter, till exempel Aedes africanus, samt flera arter med hemvist i Sydamerika som kan bära viruset. De tillhör inte släktet Aedes utan släktena Haemagogus och Sabethes, och utgör en risk för andra primater än människor.

Det är specifikt honan av Aedes aegypti som bär viruset. När den suger blod från en smittad människa eller apa får den i sig gula febern-viruset och överför det via sin saliv till nästa offer. Myggorna kan också föra viruset vidare till sina larver. När larverna växer upp blir de därför bärare av viruset från födseln.

Viruset kan inte överföras direkt från person till person eller mellan apor och människor. Det finns därför ingen anledning att vara rädd för människor som bär på gula febern.

Gula febern-viruset har 3 smittcykler. Du kan ha sett den här indelningen: djungelcykel, även kallad sylvatisk cykel, intermediär cykel eller savanncykel samt urban cykel. Namnen syftar på den typ av område där smittan sprids.

I djungelcykeln överförs gula febern mellan apor som lever i fuktiga regnskogar. Människor kan smittas om de måste arbeta i djungeln. Den här smittvägen är den enda som förekommer i Sydamerika, och därför registreras bara 10 % av världens fall av gula febern på den kontinenten.

Urban gula febern börjar när människor som smittats i djungelområden kommer till städer med hög befolkningstäthet. Där sprider myggor av släktena Aedes och Haemagogus snabbt viruset från smittade människor till andra. Det leder till utbrott av gula febern i Afrika. Savanncykeln, även kallad intermediär gula febern, finns också på samma kontinent. Det är den vanligaste cykeln, där människor och apor på landsbygden ofta kommer i kontakt med smittade myggor som förökar sig både i naturen och nära bostäder.

Människor bidrar själva till att myggor förökar sig nära hemmen, vilket ökar risken för smittspridning. Myggornas främsta livsmiljö är stillastående vatten, där honorna lägger sina larver. För att undvika detta bör vatten antingen vara rinnande eller bytas regelbundet. Alla former av stillastående vatten, naturliga eller konstgjorda, innebär en risk i detta avseende, även vattenbehållare och föremål där regnvatten kan samlas: burkar, däck och annat hushållsavfall.

Vem löper risk att få gula febern?

Människor i Väst- och Centralafrika löper störst risk. Eftersom tillförlitlig statistik saknas i vissa av dessa länder finns inga exakta siffror eller någon helt klar bild av hur utbredd gula febern är. WHO:s personal behöver göra simuleringar och basera sina uppgifter på dem. Exempelvis visar de att 84 000–170 000 afrikaner kan ha diagnostiserats med den svåra formen av sjukdomen under 2013, och att 29 000–60 000 kan ha avlidit.

Länder där smittrisken är hög i hela landet omfattar Kap Verde, Senegal, Guinea-Bissau, Gambia, Guinea, Sierra Leone, Liberia, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Ghana, Togo, Benin, Nigeria, Kamerun, Ekvatorialguinea, Gabon, Republiken Kongo, Demokratiska republiken Kongo, Sao Tome och Principe, Angola, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Uganda och Burundi. Det finns också några länder där smittrisken bara gäller vissa regioner. Det är Mauretanien, Mali, Niger, Tchad, Sudan, Etiopien och Kenya. Inför resa till något av dessa länder rekommenderar amerikanska CDC vaccination mot gula febern.

Det finns flera grannländer där gula febern inte förekommer, och de lokala hälsoministerierna vidtar åtgärder för att se till att sjukdomen inte etableras där. Det kan till exempel handla om krav på vaccinationsintyg vid inresa för medborgare från endemiska länder och för resenärer som har haft längre transit genom dem. Om du flyger direkt till dessa länder finns ingen rekommendation om vaccination. Det är ändå bra att känna till dem: Eritrea, Djibouti, Somalia, Rwanda, Tanzania och Zambia.

När det gäller länderna i Sydamerika och närliggande regioner omfattar riskgruppen invånare i Panama, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Paraguay, Argentina, Brasilien, Venezuela, Trinidad och Tobago, Guyana, Surinam och Franska Guyana. Vaccination rekommenderas också för resenärer till samtliga dessa länder. Samtidigt är det värt att komma ihåg att smittbärande myggor inte finns i alla regioner i dessa länder. I Argentina finns till exempel smittrisk endast i ett litet område i norra delen av landet.

För 150–350 år sedan var gula febern framför allt en sjukdom bland sjömän och kallades “Yellow Jack” eller “black vomit”. Ibland nådde den Nordamerika och Europa och orsakade utbrott. På den tiden var sjukdomens orsaker ännu inte kända. Först under andra halvan av 1800-talet förstod läkare att sjukdomen var viral och att smittämnet bars av myggor. I dag bekämpas gula febern både nationellt och globalt. Arbetet handlar främst om att förebygga sjukdomen.

Hur behandlas gula febern?

Tyvärr finns inga kända behandlingar för sjukdomar som orsakas av flavivirus, och gula febern är inget undantag. Det finns inga läkemedel eller medicinska behandlingar som botar sjukdomen. Detsamma gäller fästingburen encefalit, japansk encefalit, denguefeber och West Nile-feber.

Om tillståndet försämras kan patienten behöva sjukhusvård. Läkare hjälper kroppen att bekämpa viruset genom symtomatisk behandling. Insatserna riktas ofta mot feber, uttorkning, lever- och njursvikt samt svår smärta. Personer med gula febern rekommenderas vila och rikligt med vätska.

Förebyggande åtgärder anses vara det mest effektiva sättet att undvika gula febern.

Hur förebygger man gula febern?

Här går vi inte närmare in på de åtgärder som vidtas av länder och internationella organisationer. De omfattar nationella vaccinationsprogram och bekämpning av smittbärande myggor. Metoderna är effektiva i länder som har råd att lägga stora resurser på sjukvård. Många afrikanska länder behöver däremot stöd utifrån, och för resenärer är individuella förebyggande åtgärder därför särskilt viktiga.

Vaccin

Det säkraste sättet att skydda sig är vaccination mot gula febern. Vaccinet utvecklades redan 1937 och bygger på en försvagad stam av viruset. Det anses vara säkert och ger milda biverkningar. Det är också relativt lättillgängligt och billigt.

Sprutan ges i deltamuskeln i överarmen. Vaccinet börjar samverka med immunsystemet, och efter 10 dagar har ett stabilt skydd mot smittämnet utvecklats. Först efter denna period anses vaccinationsintyget vara giltigt, och det förblir giltigt resten av livet. En dos ger livslång immunitet.

Vaccination rekommenderas för alla som reser till länder där gula febern är endemisk. Icke-inhemska befolkningar i tropiska Afrika och Sydamerika anses löpa större risk än lokalbefolkningen att få en svår form av sjukdomen vid kontakt med gula febern.

Skydd mot myggbett

Både WHO och amerikanska CDC bedömer att förebyggande åtgärder är mycket effektiva

mot sjukdomar som sprids av myggor. Åtgärderna är enkla att följa för den som reser till riskområden.

Förebyggande åtgärder omfattar:

• användning av insektsmedel;

• långbyxor och kläder med långa ärmar;

• boende på hotell med nät för fönstren eller luftkonditionering;

• myggnät över sängen när du sover.

Myggor flyger oftast ut för att söka föda på kvällen och natten. Aedes aegypti är däremot aktiv även på dagen. Därför behöver du skydda dig hela tiden.

Effektiva ämnen mot insekter är produkter som innehåller DEET (dietyltoluamid), icaridin (picaridin), eterisk olja av citroneukalyptus, paramentandiol eller 2-undekanon samt IR3535. Dessa medel stöter bort fästingar och myggor i alla regioner i världen. Om du använder solskydd samtidigt ska du spraya insektsmedel på exponerad hud ovanpå den applicerade krämen.

Långbyxor och strumpor, liksom ytterplagg med långa ärmar, skapar i de flesta fall ett skyddande lager. Myggor kan dock bita igenom tunt tyg, så det är bättre att spraya kläderna med permetrin. Denna insekticid är användbar eftersom den fortsätter att verka på kläder även efter flera tvättar. Det viktigaste att komma ihåg är att den inte ska appliceras på huden.

Myggnät kan också behandlas med permetrin. Nät är mycket vanliga i Afrika och finns på nästan varje hotell. På vissa platser är de fästa i taket ovanför sängen, medan andra boenden har en mer genomarbetad lösning i form av en sänghimmel. Du kan också köpa ett eget myggnät och resa med det, utan att behöva oroa dig i förväg för okända förhållanden på boendet. När du väljer nät bör du utgå från följande riktlinjer: det ska vara kompakt, vitt och rektangulärt, med cirka 24 hål per cm².

10 fakta om gula febern

Sammanfattningsvis listar vi 10 viktiga fakta om denna tropiska sjukdom.

1. Gula febern orsakas av ett virus som kan överföras av smittade honmyggor av vissa arter. Människor och andra primater är mottagliga för sjukdomen. Viruset överförs inte från person till person.

2. Vaccinet mot gula febern ges som en enda spruta och ger livslångt skydd. Sprutan ges i överarmen. Immunitet utvecklas efter 10 dagar och varar livet ut.

3. Sjukdomen förekommer endast i vissa länder i Afrika och Sydamerika.

4. Vid smitta med gula febern får människor i 90 % av fallen inga allvarliga komplikationer. De flesta återhämtar sig helt på 3–4 dagar.

5. De första symtomen på gula febern är feber, huvudvärk, muskelvärk, aptitlöshet, kräkningar och en allmän svaghetskänsla. Symtomen kan uppträda 3 till 6 dagar efter smittotillfället.

6. Gulsot med gul hud och gula ögon, blödning från näsa, mun, ögon eller öron, blodiga kräkningar och blod i avföringen räknas som allvarliga symtom. De förekommer i omkring 15 % av fallen. Som regel avlider upp till hälften av dem som utvecklar den svåra fasen inom 1 vecka.

7. Utöver vaccination är viktiga förebyggande åtgärder vektorkontroll och eget skydd: bekämpning av potentiellt farliga myggarter genom myndighetsprogram, användning av insektsmedel, nät för fönster, myggnät över sängar och kläder som täcker armar och ben.

8. Invånare i 47 länder i Afrika samt i Syd- och Centralamerika löper risk.

9. Stater som gränsar till länder där gula febern är endemisk kräver vaccinationsintyg.

10. Resenärer från icke-endemiska länder får mycket sällan gula febern.

Vill du veta mer om resor i Tanzania?

Kontakta vårt team. Vi har rest i Tanzanias viktigaste resmål, och våra reserådgivare baserade vid Kilimanjaro delar gärna med sig av råd och hjälper dig att planera resan.

Läs fler artiklar